Läs senare

Ordföranden på väg mot fyra nya år

PorträttIngen utmanar Johanna Jaara Åstrand om posten som Lärarförbundets ordförande på kongressen nästa vecka. Och hon vet precis vad hon vill uppnå de kommande åren.

Ordföranden på väg mot fyra nya år
Johanna Jaara Åstrand lämnar ett möte med medlemmar i Hägersten i Stockholm. Foto: Marc Femenia

Det drar mot kväll i Hägersten. Lärarförbundets ordförande rättar till väskan på axeln och går mot Telefonplans tunnelbanestation. Hon har just lämnat LM-gårdens förskola och ett möte med en liten skara förskollärare. Parterna har äntligen enats om ett nytt avtal och nu tar Johanna Jaara Åstrand varje tillfälle i akt att besöka medlemmar och träffa förtroendevalda för att förklara för­delarna med överenskommelsen.

Mötet i Stockholmsförorten var inplanerat till tre kvart men har tagit det dubbla. Intresset som Johanna Jaara Åstrand visar för lönestruktur, arbetsbelastning, planeringstid och barngruppernas storlek lockar förskollärarna till att beskriva sin vardag. Samtalet flyter på.

– Men jag börjar alltid med något positivt, frågar om de gör något spännande eller varför de valde att bli lärare och vad de tycker är bäst med yrket. Jag har inga problem att prata om svårigheterna men jag vill lyfta det som är positivt och fokusera på lösningarna, säger Johanna Jaara Åstrand och betonar vokaler och konsonanter som den västernorrlänning hon är.

Det är en fara om man bara svartmålar, då blir det själv­genererande.

Med toner från ännu lite längre norrut, ska tilläggas. Johanna Jaara Åstrand är född i Umeå och flyttade till Örnsköldsvik i tolvårsåldern. Pappan dog när hon var två år och lillasystern ett. Trots den tuffa starten konstaterar Johanna Jaara Åstrand att hon har haft en bra och trygg barndom med en närvarande, lyssnande mamma, såväl för Johanna och systern som för kompisarna när de behövde en vuxen att vända sig till.

Personligt

Johanna Jaara Åstrand

Ålder: 44 år.

Familj: Barnen Theodor, 12, och Jelina, 8, samt maken Kai som snart fyller 50. ”Han vill ha en discofest – det får vi ta tag i veckan efter kongressen.”

Gör: Går promenader, hänger med barnen på träningar, läser och träffar bokklubben. Uppskattar gräsklippning. ”Man ser ju resultat på en gång!”

Förebilder: Malala Yousafzai för hennes engagemang för flickors rätt till utbildning, människor med kompetens och Pia Sundhage för hennes idéer om lagets betydelse.

– Mamma jobbade natt inom psykiatrin så hon fanns alltid där, när vi vaknade på morgonen och när vi kom hem från skolan. Vi är fortfarande väldigt tajta vi tre. Mamma är …  ja, hon är bara bäst.

Mamma är nu mormor och en viktig anledning till att familjen bestämde sig för att bo kvar i villan i Örnsköldsvik, när Johanna Jaara Åstrand blev vald till Lärarförbundets ordförande.

– Ett sådant beslut kräver ju familjens fulla support och våra föräldrar är givetvis ett stort stöd för oss men jag ser det också som berikande för barnen att de kan umgås så mycket med dem.

Nu har familjen tagit en period i taget, utvärderat efter hand och kommit fram till att det funkar. Arbetsveckan i Stockholm sträcker sig i regel från måndag morgon till torsdag kväll. Smart teknik och fiffiga appar gör det möjligt att ändå ha daglig kontakt, läsa läxor, godnattsagor och kolla läget på morgonen innan alla drar iväg till jobb och skola. På fredagarna hemma i Ö-vik blir det jobbmöten via Skype.

Johanna Jaara Åstrand var ingen facklig nykomling när hon applåderades upp på kongresscenen för fyra år sedan. Ända sedan studietiden har hon varit fackligt aktiv och hade tio år i förbundsstyrelsen med sig i bagaget. Men ändå, det är ju en sak att vara en del av en styrelse och något helt annat att dagligen kliva ur hissen på sjunde våningen som ledare för Sveriges fjärde största fackförbund, den yttersta representanten för drygt 230 000 medlemmar. Har det blivit som hon tänkte sig?

Visst hade hon klart för sig att hon från och med då skulle synas offentligt och medverka i viktiga sammanhang, politiskt och medialt. Och visst kände hon att det förpliktigade, att ansvaret var stort. Hon fick rådet att värna sin tid och att stänga dörren ibland för att få vara i fred. Hon, som alltid haft full koll, alltid fått saker ur händerna, tänkte, ja  ja, hur svårt kan det vara. Nu vet hon. Nästa veckas agenda får till exempel inte plats i huvudet.

– Jag måste fokusera på det jag gör nu för stunden, det går inte annars. Så har det inte alltid varit. Det har faktiskt hänt att jag har låst in mig på toaletten för att hinna tänka klart.

Nu är det kanelbullens dag och en kartong med nybakat står levererad utanför förbundsordförandens rum. Tillsammans med pressekreterare Sofia Zouagui tar Johanna Jaara Åstrand tag i kartongen och beger sig i väg till andra sidan gatan och ett möte med Stockholms regionkontor. Hon skippar hissen, tar trapporna två våningar upp och i pentryt får hon snabbt fram ett par fat och börjar lägga upp.

Veckan efter att det nya avtalet blev klart tar Johanna Jaara Åstrand varje chans att besöka medlemmar. På LM-gårdens förskola träffar hon och pressekreteraren Sofia Zouagui bland andra förskolläraren Cindy Wong Goglund.
Foto: Marc Femenia

– När mamma hade bakat sa hon alltid att vi fick äta hur många bullar vi ville, berättar hon.

Efter fikat är det dags att ännu en gång förklara fördelarna med senaste avtalet. Efter en timme är ombuden fyllda med samma argument som förskollärarna i Hägersten för en vecka sedan. ”Rensa bort det som ingen behöver göra – det är gratis!” ”En profession som står stadigt kan man inte kuva.” ”Vi är varandras förutsättningar.” Johanna Jaara Åstrand tvekar inte att upprepa en välformulerad fras.

Inför förra kongressen var en fråga viktigare än någon annan – lärarbristen.  Det är den fortfarande och Johanna Jaara Åstrand menar att det är en ödesfråga.

– Det är en stor sorg att vi har en sådan brist på kolleger. Det blir en symbol för hela idén om varför Lärarförbundet finns. Där ryms arbetsmiljöfrågorna, kvalitetsfrågorna, likvärdigheten och den professionella autonomin. En stark lärarprofession med stort förtroende får större inflytande över förutsättningar och yrkets utveckling. Allt detta påverkar läraryrkets attraktivitet.

När hon talar om lärares förutsättningar och villkor är det inte sällan i svarta toner. Hur påverkar det synen på läraryrket och möjligheten att rekrytera unga till yrket? Hon medger att det är en utmaning att hitta en balans i retoriken.

– Det är en fara om man bara svartmålar, då blir det självgenererande. Men samtidigt är det fakta jag för fram. Fakta är att lärarna tjänar 10—15 000 kronor mindre än lika välutbildade ingenjörer och jurister, fakta är att vi har högre arbetsbelastning än genomsnittet, fakta är att vi sticker ut i sjukskrivningsstatistiken, säger hon med skärpa i rösten och ett irriterat pekfinger i luften.

– Men fakta är inte lika med att lärare hatar sitt jobb. Lika sant är att lärare beskriver sitt jobb med ordet glädje.

Johanna Jaara Åstrand har varit fackligt aktiv ända sedan studietiden och när hon 2004 valdes in i förbundsstyrelsen var det som den yngsta någonsin. Foto: Marc Femenia
På möten när man ska förklara fördelarna med det nya avtalet kan det var passligt att ta med kanelbullar ... Foto: Marc Femenia
... eller andra praktiska, informativa eller välsmakande Lärarförbundsprylar. Foto: Marc Femenia

Och så var det det där med att forma sina strategier. Hon är otålig till naturen och tycker att hon har fått utveckla sin strategiska förmåga med åren. Men något hon inte riktigt var beredd på är vad som sker när personer med stort inflytande börjar positionera sig.

– Det är viktigt att inse att det pågår spel i maktens korridorer. Jag hade svårt att förlika mig med det redan för 14 år sedan när jag valdes in i förbundsstyrelsen, men ska man lyckas ta ett helhetsgrepp och kunna påverka så kan man inte bortse från att det förekommer.

Utan att avslöja några detaljer säger hon att hennes strategi har blivit att försöka genomskåda spelet, utröna vad det står för och vad det handlar om egentligen.

– Och gång på gång komma tillbaka till vad som spelar roll i våra medlemmars vardag. Det är ju det som är mitt huvudfokus.

Att bygga relationer, och då inte minst med politiker, är också en strategi. En månad efter valet saknar Sverige fortfarande en regering men utskotten är på plats och Johanna Jaara Åstrand bokar in möten med utbildningsutskottets ordförande, Matilda Ernkrans (S), och vice ordförande, Roger Haddad (L). I kalendern blockar hon för en halvdag var.

På väg till mötet med Stockholms regionkontor.
Foto: Marc Femenia

– Efter ett val är det angeläget att antingen etablera nya eller ta vid med gamla relationer. Politikerna är ju lärarkårens viktigaste förutsättningsgivare och då måste de få förutsättningar att fatta rätt beslut – och det får de av oss, säger hon och ler sitt ordförandeleende.

Men vad har då kommit ut av Johanna Jaara Åstrands fyra år som ordförande? Ett lärarlönelyft, en skolkommission och utredningen ”Nationell samling för läraryrket” för att nämna några stora drag. En alltför vag politik och ett tandlöst avtal om man frågar kritikerna. Nyligen gick ett antal kongressombud ut i en debattartikel och efterlyste tuffare tag från Lärarförbundet centralt genom att vara mer aktiva och oftare driva tvister, exempelvis när det gäller arbetsmiljö och psykisk ohälsa.

Debattartikeln är ett uttryck för en frustration hos både medlemmar och förtroendevalda, menar Johanna Jaara Åstrand.

– Vi ska absolut vara både tuffa, strategiska, målmedvetna och smarta och vi får inte väja för de problem som finns – hur kan det vara så att vi toppar sjukskrivningstalen? Men vi måste påverka där vi kan påverka, på de sätt och med de verktyg som är mest framgångsrika. När en tvist krävs så tvekar vi inte att driva den. Det handlar om att välja rätt strategi vid varje tillfälle för att nå bästa möjliga resultat på både kort och lång sikt för våra medlemmar.

Nu närmar sig kongressen då 259 ombud från hela landet ska säga sitt i olika frågor. Mest delikat är den om Lärarförbundet ska bli ett professionsförbund eller inte. Motståndarna varnar bland annat för exkludering och att ytterligare fackförbund kommer in på avtalsområdet. Johanna Jaara Åstrand driver på hårt för att det ska bli verklighet. Obehöriga, som enligt förslaget inte har rätt till inträde, ska in i utbildning och sedan in i Lärarförbundet, resonerar hon.

– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blir besviken om förslaget röstas ner. Men jag har ju såklart kalkylerat med det, en kongress är en kongress. Samtidigt har jag sagt att jag ställer upp till omval och då får jag hantera det som kongressen landar i.

Hur länge är du kvar på ordförandeposten?

– Jag ger mig själv och Lärarförbundet löfte om en kongressperiod i taget. Det är så jag vill och behöver jobba.

Något som hon hoppas få vara med om är att politiken kliver fram och tar ansvar för en långsiktig skolpolitik. Det som ligger nära till hands att enas kring tror hon är ytterligare en fråga med betoning på professionen.

– Om vi får ett professionsprogram på plats så löser vi så många andra frågor – löneutveckling, kompetensutveckling, praktiknära forskning. Det skulle öka kvaliteten och säkra likvärdigheten. När det är på plats – då kan jag sluta!

Johanna Jaara Åstrand

1974

Föds i Umeå 27 januari.

1986

Flyttar med mamma och lillasyster till Örnsköldsvik.

1996

Tar examen vid Umeå
universitet som 1–7- lärare i svenska och SO.

1999

Aktiv i Lärarföbundets lokalavdelning i Örnsköldsvik.

2004

Väljs in i förbundsstyrelsen som den yngsta styrelseledamoten i Lärarförbundets historia.

2004

Träffar den brasilianska fotbolls­spelaren Marta i samband med en match med Själe­vad, ­Johannas gamla moderklubb.

2014

Väljs till förbundsordförande för Lärarförbundet.

2015

Invald i styrelsen för den internationella lärarorganisationen Education International, EI.

2018

Leder Lärarförbundets kongress.

ur Lärarförbundets Magasin