Läs senare

Yrke: lärarassistent – här utbildas pionjärerna

ReportageAlla talar om dem – lärarassistenterna. I Vänersborg finns en av landets första utbildningar på yrkeshögskolan. Den lockar studerande från alla möjliga bakgrunder.

av Karin Lindgren
01 okt 2018
01 okt 2018
Therèse Andersson, Kaisa Johansson och Ann-Sofie Lifv hoppas att den ettåriga utbildningen ska leda till jobb. Oddsen verkar goda. Foto: Kent Eng

Elin, Natalie, Yusef, Madonna …

Det är upprop på lärarassistentutbildningen i Kunskapsförbundet västs lokaler i Vänersborg. Ja-svaren kommer omväxlande från de 20 i klassrummet och från Lidköping, där lika många deltar via länk.

Ämnet för förmiddagen är det likabehandlingsarbete som alla skolor är ålagda att utföra. Lektionen ingår i kursen ”Skolans styrdokument och organisation” och Madelene Garwi, en av två rektorer på F–6-skolan Tärnan, håller i undervisningen.

Fler vuxna behövs i skolan men alla behöver inte ha en akademisk utbildning på fyra fem år.

De studerande, som studenter heter i yrkeshögskolesammanhang, har haft Tärnans likabehandlingsplan i läxa för att få en bild av hur det kan se ut. Nu ska de få förståelse för begreppen diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.

Tourettes, adhd, autismspektrumtillstånd – grupperna samlar fakta och diskuterar var sin diagnos. Foto: Kent Eng

– Kan ni redan nu komma på exempel från situationer ni varit med om? frågar Madelene Garwi.

En av de många undersköterskorna i gruppen räcker upp handen.

– Jag åkte tåg med en vårdtagare som skulle till doktorn. Alla riktade sig till mig, de tog för givet att bara för att vårdtagaren satt i rullstol så kunde han inte prata.

– Ett väldigt tydligt exempel på direkt diskriminering. Även barn i skolan kan bli behandlade så för att de har ett funktionshinder, återkopplar Madelene Garwi.

Utbildningen i Vänersborg

  • En ettårig yrkeshögskoleutbildning för arbete som lärarassistent och resurspedagog i grundskolan, gymnasiet och vuxenutbildningen.
  • De studerande läser sex kurser:
    Barn och ungdomars lärande
    Hälsopedagogiska verktyg
    Integration i skolan
    Kommunikation och digitala verktyg/system
    Neuropsykiatriska funktions-nedsättningar
    Skolans styrdokument och organisation
  • Utbildningen omfattar dessutom en halv termins praktik och ett examensarbete.
  • Gymnasieexamen krävs. De sökande gör också ett antagningsprov.
Foto: Kent Eng

På plan åtta, med utsikt över Göta älvs utlopp ur Vänern, huserar lärarassistentutbildningens pappa, tillika yrkeshögskolans rektor Patrik Bredberg.

Han har en bakgrund i gymnasieskolan, kände tidigt vad som låg i luften och började snickra på den ettåriga eftergymnasiala utbildningen redan för två år sedan.

– Skolan är inte ändamålsenligt organiserad i Sverige. Det behövs fler vuxna men alla behöver inte ha en akademisk utbildning på fyra fem år. Jämför med sjukvården som har ett mycket större spann med vanliga och specialistutbildade läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Läkarna kan koncentrera sig på det som kräver deras höga utbildning och höga löneläge. Så borde det vara för lärarna i skolan också, säger Patrik Bredberg.

Yrkeshögskoleutbildningar växer alltid fram ur ett lokalt behov och både lärare, rektorer och verksamhetschefer har deltagit i förarbetena till utbildningen. Här är något av det de har kommit fram till att lärarassistenterna ska göra:

Vara ute på raster och hålla koll i matkön, arrangera schemabrytande aktiviteter, boka salar och bussar, vara vuxenstöd och jobba duo med läraren i klassrummet, planera för föräldramöten och öppna hus, vara mentor och ha utvecklingssamtal, sköta administrationen åt ett arbetslag.

Tanken är inte att lärarassistenterna ska förbereda eller genomföra lektioner. Däremot kan kanske lärarna som slipper sidouppgifter hinna undervisa lite mer, enligt Patrik Bredberg.

– Det kommer att bli lokala förhandlingar på skolorna, som säkert landar i kompromisser av typen ”Okej, du får en lärarassistent som avlastar dig motsvarande tre timmars arbete. I gengäld ska du undervisa en timme eller en halv timme mer”, säger han.

På Tärnan tjänar lärarna i dag mellan 28 000 och 42 000 kronor i månaden. En ”typisk” lärarassistent, som toppar sin gymnasieutbildning med den ettåriga yrkeshögskoleutbildningen, kommer att hamna i spannet 22 000 till 25 000, tror Patrik Bredberg.

Yrkeshögskolans rektor Patrik Bredberg tror att lärarassistenterna kommer att bidra till att göra läraryrket mer attraktivt. Foto: Kent Eng

Barbie pryder en av de två tv-skärmarna i sal 358. Hur ska hon hanteras i en normkritisk skola? Jo, man kan ge alternativa förklaringar till den korta kjolen (det är en springkjol) och de stora ögonen (hon har röntgenblick). Alternativt kan barnen få göra egna kläder till dockan. Eller så tar man bort Barbie helt och hållet.

En studerande på skärmen till vänster om dockan bryter av Madelene Garwis resonemang med signalordet ”Lidköping!” och frågan:

– Men hur gör man om man vet att ett barn förr eller senare kommer att bli bortgift?

Så här är det hela tiden – många frågor, en hel del stickspår, mycket diskussion.

– Det är en helt fantastisk grupp – engagerade och vetgiriga, säger Madelene Garwi över lunchkycklingen.

Det finns lärare som är skeptiska till lärarassistenter. Många uppgifter är svåra att lämna bort – och man kanske inte vill lämna bort dem, det blir ännu en person att hålla ordning på utöver eleverna, och det blir inte mycket till avlastning om man tvingas undervisa mer, lyder tre argument.

Madelene Garwi tror att inställningen kan skilja från arbetsplats till arbetsplats beroende på kulturen på skolan.

– Min skola är en av Vänersborgs mest segregerade och vi har ett svårt jobb. Vi måste vara flexibla och hjälpas åt utifrån det vi är duktiga på, det spelar ingen roll om du är lärare eller resursperson. På en sådan arbetsplats tror jag att det är mycket lättare att få in nya yrkestitlar. På skolor där det är mer hierarkiskt kan nog lärarna vara oroliga för att lärarassistenterna ska konkurrera med deras yrkesroll, säger Madelene Garwi.

Ja, tänk om man låter lärarassistenter undervisa när det kniper? Utbildningsledaren Ann-Chatrine Zackrisson berättar att det var en fråga som kom upp både i ledningsgruppen och ute i verksamheterna innan utbildningen drog i gång.

– Det är ett ansvar både för politiker och facken att bevaka att det inte blir så. Å andra sidan tar man i dag in folk i klassrummet som precis har gått ut gymnasiet. Det kan inte vara kvalitet, säger hon.

36 kvinnor och 4 män mellan 20 och 60 – hälften i Vänersborg och hälften i Lidköping – förbereder sig för en framtid som lärarassistenter. Deras bakgrunder spänner från färsk gymnasieexamen över långa högskoleutbildningar till många år i yrkeslivet. Foto: Kent Eng

Madelene Garwi har redan i dag resurspersoner på sin skola som jobbar ungefär som lärarassistenter och tar upp närvaro och kontaktar föräldrar. Fast de är inte utbildade för det.

Behövs det utbildning?

– Svår fråga, eftersom mycket handlar om personlig lämplighet. Men jag tror ändå att vi vinner på att de som utför sidouppgifterna får en förförståelse genom en sådan här utbildning.

Att vara mentor är en tänkbar lärarassistentsyssla. Men Madelene Garwi har klasser där hon aldrig skulle låta någon annan än klassläraren ha den kontakten med elever och föräldrar.

– På vissa skolor, i vissa klasser och med vissa lärarassistenter kan det säkert fungera. Man måste nog räkna med att det kan se extremt olika ut, säger hon.

Npf-kursen var liten på planeringsstadiet men växte efter varje remissrunda bland referensgrupperna. Efter lunchen delar de studerande in sig i grupper som får jobba med var sin neuropsykiatrisk funktionsvariation.

Det är rätt mycket kurslitteratur. Måndagar och tisdagar är inläsningsdagar. Foto: Kent Eng

Grupperna söker fakta i böcker och mobiler och skriver så pennor och tangentbord glöder. Nästa lektion blir det redovisning i tvärgrupper.

– En kille med dyslexi har lagt upp en text som visar hur det är i mobilen. Bokstäverna flimrar och rör sig. Det kan vi visa för de andra när vi redovisar, säger Ann-Sofie Lifv.

Hon, Therèse Andersson och Kaisa Johansson har bakgrund som undersköterska, handelsanställd respektive kock. De är mellan 41 och 50 och tyckte att det var dags att skola om sig. Att jobba med barn och ungdomar verkar roligt och ett år i skolbänken känns lagom långt, tycker de.

De knep tre av de 40 platserna i konkurrens med 300 sökande och är nu i skolan onsdag–fredag. På måndagar och tisdagar är det självstudier på valfri plats.

– Vi läser tre kurser samtidigt. Det är intensivt, jätteroligt och väldigt intressant, säger Ann-Sofie Lifv, som inte har suttit i skolbänken på 25 år.

Nästa termin ska de ut på praktik i tio veckor. De har fixat sina praktikskolor själva – i Vänersborg, Lysekil och Smögen.

Alla tre är noga med att betona att de inte konkurrerar med lärarna och inte ska undervisa eller hoppa in som vikarier.

– Skulle det krisa någon gång kanske, men det får inte bli återkommande för vi har inte den kompetensen, säger Kaisa Johansson.

Therèse Andersson berättar vad hon ser framför sig:

– Min dröm är att både assistera läraren med det administrativa och stötta barnen ute i klassrummet.

Fler utbildningar startar nästa år

Begreppet lärarassistent finns inte i skollagstiftningen och det finns ingen statistik på hur många som arbetar som lärarassistenter, inte heller några specificerade utbildningskrav. Foto: Kent Eng

Lärarassistenterna tycks vara här för att stanna. I valrörelsen bjöd partierna över varandra. Tre yrkeshögskoleutbildningar kan snart vara 24 och även folkhögskolor har börjat utbilda lärarassistenter.

Moderaterna: 700 miljoner kronor som ska avlöna 1 750 lärarassistenter på skolor i utsatta områden.

Liberalerna: 3,1 miljarder kronor till 18 000 lärarassistenter som ska avlasta lärare i grund- och gymnasieskolan.

Socialdemokraterna: 1 miljard kronor till halva lönen för 5 000 lärarassistenter samt korta kurser för yrkesgruppen i bland annat skolans värdegrund och konflikthantering.

Löftena gavs i valrörelsen. Inget parti är emot att skolor anställer assistenter som avlastar lärarna. Även lärarfacken vill ha dem.

Och lärarassistenterna, eller personer med annan beteckning men liknande arbetsuppgifter, har redan funnits i svenska skolor i ett par år, anställda med hjälp av det statliga lågstadie­lyftet eller med kommuners egna pengar.

Få skolor/huvudmän ställer krav på utbildning utöver gymnasiet. Eftersom yrkestiteln inte finns i skollagen och det inte finns någon påbjuden nationell utbildning är det huvudmannen eller rektor som avgör vilken kompetens som krävs för anställning.

Undantaget är Malmö, som införde ”undervisande assistenter” häromåret. De jobbar på gymnasiet under handledning av en legitimerad lärare och måste ha någon form av högskoleutbildning, sedan facken ställt krav på detta.

Nu kommer utbildningarna, oftast ettåriga. Det började på sju folkhögskolor förra läsåret och denna höst har turen kommit till eftergymnasiala utbildningar inom yrkeshögskolan. Lärarassistentutbildningen i Vänersborg med 40 platser är en av tre som har fått tillstånd. De andra två drivs av Plushögskolan i Botkyrka respektive Linköping med 35 platser vardera.

I januari fattar Myndigheten för yrkeshögskolan beslut om vilka nya lärar­assistentutbildningar som ska få starta nästa höst. Ansökningsomgången stängde den 4 september. 14 utbildningsanordnare har sökt tillstånd för 21 nya utbildningar, med totalt 677 platser.

Dessutom har nu 18 folkhögskolor ettåriga lärarassistentutbildningar

ur Lärarförbundets Magasin