Läs senare

Polens lärare i löneligans botten

ReportageLärarna i Polen har tröttnat på att ligga i botten av löneligan och få sina arbetsdagar splittrade av pappersarbete. Nu fortsätter de sina protester mot arbetsgivare och regeringen.

av Torbjörn Tenfält
08 nov 2019
08 nov 2019
Polens lärare i löneligans botten
Paulina Florczak tycker att hon borde tjäna dubbelt så mycket som hon gör. Lärarna i Polen hör till de lägst betalda i Europa. Foto: Magnus Hartman

Efter tio år som gymnasielärare tjänar Paulina Florczak omkring 3 700 złoty i månaden före skatt. Det motsvarar cirka 9 000 svenska kronor.

– Jag borde ha minst det dubbla, säger hon.

En ny rapport från Europeiska kommissionen visar att Polen ligger i botten när lärarnas löner i medlemsstaterna jämförs. Bara kollegerna i Rumänien, Bulgarien och Slovakien har det sämre ställt. De polska lärarna är också lågt betalda i jämförelse med många andra yrkesgrupper i Polen.

Tyvärr är den politiska konflikten så stark att den påverkar allt.

Paulina Florczak undervisar i logistik och distribution på det tekniska gymnasiet Zespół Szkół Nr 1 i utkanten av Kraków, Polens näst största stad. I våras deltog de flesta av skolans cirka hundra lärare i den landsomfattande strejk som under tre veckor satte strålkastarljuset på de underbetalda lärarna och skolornas pressade ekonomi.

– Många kolleger funderar på att sluta och börja jobba med något annat i stället. Vi har alla en lång utbildning bakom oss och måste få betalt för det, säger Paulina Florczak, som utöver sin grundlön på 3 250 złoty har några procents påslag, dels för antalet anställningsår, dels för att hon har specialkunskaper i sina ämnen.

De tekniska utbildningarna i Zespół Szkół Nr 1 i utkanten av Kraków lockar framför allt pojkar. Skolan är populär och eleverna kommer från hela regionen.
Foto: Magnus Hartman

Efter det polska parlamentsvalet i mitten av oktober fortsätter protesterna. Strejken resulterade visserligen i ett avtal om en lönehöjning, men fortfarande är det oklart i vilken takt den kommer att träda i kraft. Höjningen kommer också efter flera år av kraftig prisutveckling.

I början av oktober presenterade det största lärarfacket ZNP resultatet av en medlemsomröstning, där en överväldigande majoritet gav uttryck för olika grad av missnöje med tillståndet i skolan.

Förutom lönen framhöll medlemmarna allt fler administrativa uppgifter som det största problemet.

Med stöd av resultatet beslöt förbundet att från mitten av oktober inleda en mildare form av strejk, som på polska kallas ”protest włoski” (italiensk strejk). Det innebär stopp för alla arbetsinsatser som inte lagen tvingar dem att göra. Lärarna kommer inte att jobba övertid och inte längre förbereda material utöver läroböcker till de olika kurserna. Inte heller tänker de delta i skolresor, utflykter eller andra aktiviteter med eleverna vid sidan av den vanliga undervisningen.

Protesterna genomförs samtidigt som skolan befinner sig i finansiell kris. Precis som i Sverige är det kommunerna som har ansvaret för skolverksamheten, men deras frihet att påverka finansieringen och undervisningens inriktning är mycket begränsad.

– Det är stor skillnad mellan den summa pengar vi får och den vi behöver för att klara finansieringen av skolan, säger Andrzej Kulig, vice borgmästare i Kraków.

Logistik och distribution står på schemat under Paulina Florczaks lektion.
Foto: Magnus Hartman

Under hösten har flera större städer slagit larm om att de inte får tillräckliga statsbidrag för skolan, trots att landet haft en god ekonomisk utveckling det senaste decenniet. I år får Kraków motsvarande cirka två miljarder kronor, men behöver enligt Andrzej Kulig nästan fyra miljarder för att kunna driva skolorna och betala lärarnas löner.

Obalansen har funnit länge men ställdes på sin spets under lärarstrejken i våras.

– Regeringen lovar lärarna att höja deras löner, men det är vi som får stå för notan.

Den svaga statliga finansieringen av skolan har i hög grad sin grund i den polariserade partipolitiken på riksplanet, anser Andrzej Kulig. Det styrande högernationalistiska partiet PiS — Lag och Rättvisa — har sitt största väljarstöd på landsbygden, medan många större städer styrs av oppositionspartierna.

– Regeringen tänker att om den hjälper städerna så hjälper den oppositionen, säger Andrzej Kulig.

På Karmelicka, en av de livliga gatorna som leder in mot gamla stan, har det största lärarförbundet ZNP sitt regionala kontor. Arkadiusz Boroń har just tagit över som chef. Pamfletter och ett prisskåp fullt med idrottspokaler vittnar om ett förbund med många aktiviteter. Men några större segrar är ännu inte i sikte i kampen om högre lön och bättre arbetsförhållanden. Arkadiusz Boroń visar diagram som beskriver den svaga löneutvecklingen sedan 2000-talets början. Lärarlönerna i de kommunala skolorna följer fasta ramar och är lika över hela landet. En nyexaminerad lärare tjänar knappt 7 000 svenska kronor i månaden.

Högsta grundlönen — efter ett par decennier i yrket — är drygt 9 500 kronor före skatt. Lärarnas lönekarriär delas in i fyra steg med ökande krav på kompetens och erfarenhet. Varje nytt år i yrket ger en procents höjning, men maximalt 20 procent totalt. Därutöver kan arbetsgivaren lägga på några procent för lärare som är särskilt kompetenta och engagerade, men utrymmet för individuell lönesättning är väldigt litet.

Ryszard Kepa fortsätter undervisa — för att dryga ut pensionen men också för att hålla sig ung. Foto: Magnus Hartman
Arkadiusz Boroń, regional chef för största lärarfacket ZNP, är bekymrad över att så få unga vill bli lärare. Foto: Magnus Hartman
Kommunerna får betala lärarnas lönehöjningar när statsbidragen till skolan inte räcker, konstaterar Andrzej Kulig. Foto: Magnus Hartman

– Med så låg betalning är det många utbildade lärare som väljer att jobba med annat. För en ung lärare tar boendet ofta halva lönen, säger Arkadiusz Boroń.

ZNP — Związek Nauczycielstwa Polskiego — har de flesta av sina medlemmar i offentligt finansierade skolor. Det finns också privata skolor i Polen, men de ställer inte samma krav på lärarnas utbildning och betalar i allmänhet lägre löner.

Vid sidan av löneutvecklingen bekymrar han sig mycket för lärarutbildningen. Förbundet anser att färre universitet än i dag borde utbilda lärare, men göra det med högre kvalitet i undervisningen.

Jagellonska universitetet i Kraków är Polens äldsta och mest ansedda lärosäte. Det är ett av de mest populära lärosätena för utbildning av lärare, men inte heller det lockar sökande i den omfattning som skulle behövas.

– Allt startar med en bra lärare, men folk ser inte på lärare med samma respekt som tidigare, säger Arkadiusz Boroń.

Kraków klarade sig nästan helt från bomber under andra världskriget. Stadskärnan bär på en mängd historiska minnen, särskilt från 1400- och 1500-talen när staden hade sin storhetstid och var Polens huvudstad.

Vid Plac Szczepański håller Solidarność — Solidaritet — till i en sju våningar hög byggnad från mellankrigstiden. Ett tag var fastigheten stadens högsta. Organisationen ledde vägen bort från kommunistiskt styre och Moskvas dominans, nu är det ett fackförbund som slåss för bättre villkor för många stats- och kommunanställda, men som också har goda kontakter med regeringen, inte minst genom personella kopplingar. Solidaritet organiserar bland annat cirka 200 000 lärare.

Adam Gliksman, vice ordförande i Solidaritets regionala avdelning, ser hur den nationella politiken delar Polen.
Foto: Magnus Hartman

– Tyvärr är den politiska konflikten så stark att den påverkar allt. Den skapar klyftor mellan vänner och inom familjer, säger Adam Gliksman, vice ordförande i Solidarność Małopolska, den region i södra Polen där Kraków ligger.

Uppdelningen färgade även allmänhetens inställning till strejken i våras och lärarnas fortsatta protester.

– Antingen är man för eller emot protesterna. Föräldrar som är emot regeringen stödjer lärarna och tvärtom. Många har riktat kritik mot skolsystemet och gillar inte att lärarna har så långa sommarlov, säger Adam Gliksman.

I Zespół Szkół Nr 1 har Ryszard Kepa just avslutat en lektion i elektronik. Han har arbetat hela sitt yrkesliv i skolan, som i sitt namn också har en hänvisning till de polska skolornas skyddshelgon Rafał Kalinowski — en påminnelse om katolska kyrkans närvaro i vardagslivet i Polen.

Ryszard Kepa har passerat pensionsåldern, men fortsätter jobba. Dels för att skolan behöver hans hjälp, dels för att pensionen efter ett lärarliv är låg.

– Jag tänker arbeta på så länge jag känner att jag orkar, säger han.

Ekonomin är ett av skälen, men inte det enda.

– Jag vill hålla mig aktiv och känner mig yngre när jag har kontakt med eleverna, säger Ryszard Kepa.

ur Lärarförbundets Magasin