Läs senare

Regelbundna möten mellan hem och skola löser konflikten

DebattKanske är det genom att vara i händelsernas centrum på skolan som elever får sina föräldrar att engagera sig. Samla alla som känner till de bekymmer en elev eller en familj har till nätverksmöten, råder socionomen Sara Winter.

19 mar 2019

Om debattören

Sara Winter

Socionom

Malmö

Jag läser debattartiklarna i Lärarnas tidning och berörd av hur lärare och elever har det på sina arbetsplatser. Att pedagoger har en i många avseende orimlig arbetsbörda råder ingen tvekan om. Det, i kombination med att många vuxna och barn idag upplever allt högre stress i vardagen, gör att konflikterna riskerar bli stora och långvariga.

Som socialarbetare träffar jag dagligen familjer som inte har mycket gott att säga om skolan. Inte sällan har föräldrarna själva dåliga erfarenheter av vara elever vilket jag tror spelar roll i kontakten med barnens pedagoger.

Illustration: Colourbox

När det blir konflikt mellan hem och skola drabbas naturligtvis pedagogerna men även eleven som ju står i mitten av konflikten.

Kanske är det genom att vara i händelsernas centrum på skolan som eleven får sina föräldrar att engagera sig. Kanske är det så att eleven skäms något oerhört över sina föräldrar som inte kan släppa konflikten utan tar varje mejl och varje telefonsamtal som en krigsförklaring. Det finns många förklaringar till att det blir problem och säkert många hjälpsamma vägar framåt mot lugn och arbetsro.

Jag tror precis som föräldern Henrik Lund skrev i sitt debattinlägg att ökad samverkan är avgörande för att komma åt konflikten. Ett sätt jag brukar använda mig av, som kan vara hjälpsamt vid konflikter mellan hem och skola, är en metod som vi inom socialt arbete kallar Nätverksmöten.

På ett nätverksmöte samlas alla som känner till det bekymmer en elev eller familj har. Det kan vara en kontakt på BUP, socialtjänsten, elevens klasslärare, föräldrar, kanske ett äldre syskon och en bandytränare som eleven har förtroende för.

Syftet med mötet är att tillsammans tänka hur man kan samarbeta för att eleven ska få det bättre i skolan och hemma.Vilket stöd behöver eleven, pedagogerna och familjen?. Vem gör vad? Mötet leds alltid av någon som inte är involverad i elevens vardag, en helt oberoende mötesledare som kan hålla strukturen, vara lyhörd så att alla får komma till tals och ingen blir kränkt och sårad samt för processen framåt.

Min erfarenhet är att det brukar vara goda samtal och att konflikterna oftast lägger sig. Det blir enklare för den unge att vara i skolan när han eller hon märker att alla vuxna har ett gemensamt förhållningssätt.

Att träffas för ETT samtal löser sällan något men genom regelbundna möten och vid behov även stöd till familjen och handledning till pedagoger så brukar det bli lättare för både eleven och personalen på skolan.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin