Välkommen till Lärarförbundet

Nordens största lärarförbund med 234 000 medlemmar! Medlemskapet ger dig allt från råd, service, inspiration & kurser för din kompetensutveckling.

Testa tre månader gratis
Läs senare

Så tycker sommarprataren Hamid Zafar om skolans brännande frågor

SKOLDEBATTHan började sin skolkarriär med en strejk. Nu vill han införa rätt för huvudmän att anmäla bråkiga föräldrar till Skolinspektionen. Lärarnas Tidning ställer frågor till årets skolsommarpratare.

av Emma Olsson
08 jul 2019
08 jul 2019

Själv väntar Hamid Zafar till klockan 13, för att lyssna på sitt avsnitt av Sommar i P1 på klassiskt vis. Han är vald till Årets svensk 2018 av tidningen Fokus och är känd för att som rektor ha vänt resultaten på sin egen gamla skola, Sjumilaskolan i Göteborg. Idag är han utbildningschef i Mullsjö.

Nu låter Lärarnas Tidning honom kommentera sitt eget sommarprat:

Hamid och systern Mina i strejk. Faksimil ur Göteborgsposten.

”Vi drabbades också av besparingar i skolan. Vi flyttades runt mellan skolor. När jag gick i femte klass ville politikerna lägga ner vår skola. Men både föräldrarna och vi elever hade fått nog. Vi beslutade oss för att skolstrejka. Jag har kvar ett gulnat klipp från Göteborgstidningen där det är en stor bild på mig och min syster Mina.
Vi sitter på en madrass och pluggar själva utan lärare i protest. ”De strejkar för sin skola” lyder rubriken i tidningen. Vi ser väldigt bestämda ut när vi tittar rakt in i fotografens kamera. Då är vi nio och elva år gamla. Men trots att alla elever var hemma i en vecka blev det ingen förändring.”

Vad är skillnaden i neddragningar nu och då, på nittiotalet?

– Det är svårt att jämföra över tid. Det som är svårt med svensk skola är vart någonstans den är på väg. Den har inte en tydlig identitet. På den tiden var det väldigt tydligt etablerat att barn skulle lära sig läsa och skriva innan en viss ålder, man skulle lära sig simma innan en viss ålder. Det där har försvunnit till viss del. Man pratar om förmågor och det tillkommer saker. Fundamenten har kommit i skymundan. Jag tänker på grit som var så trendligt, idag är det ingen som pratar om grit. Problembaserat lärande, lärmiljöer, entreprenöriellt lärande… det är nyspråk som är ett resultat av kundfixeringen. Det gör att mycket av det gamla kommit i skymundan. Det gör mig bekymrad.

”Det slog mig också hur ängslig jag upplevde att lärarkåren hade blivit. På lärarmötena var det inte ovanligt att något banalt som kepsförbud kunde dela lärarna i två läger, de som var för det och de som var emot det. Den typen av symbolfrågor tog mest tid på lärarmötena. För mig var det lite om ett omvälvande möte med skolan och lite av en besvikelse. Jag hade under hela min uppväxt sett upp till läraruppdraget och sett dem som artister, rockstjärnor eller trollkarlar som står på scen varje dag och skapar magi under varje lektion.”

 Om du fick vara trollkarl och svinga ditt spö, vilken stor förändring skulle du göra?

– Det är jättesvårt för mycket hänger ihop. Om jag fick skulle jag vilja se ett väldigt starkt fokus och hårt arbete från statligt håll, som tar sikte på kunskap och fakta. Se till att skolan återerövrar sin roll som kunskaps- och bildningsinstitution. Jag tror att det skulle innebära en höjning av skolans och lärarnas status, det skulle önska den svenska skolans resultat och vi skulle lägga pengarna på vettigare saker. Skolan skulle få sin ryggrad tillbaka. Det behöver inte betyda katederundervisning, men att kunskap hamnar i fokus.

”Det är inte hiphop och graffitti som kommer att leda eleverna in på gymnasiet och vidare till högskolan.”

Du pratar om torftiga miljöer och den låga förväntningarnas rasism i utsatta skolor. Vad kan man göra?

 – Man behöver förändra synen på de skolor som ligger i utanförskapsområden. De som är i allra störst behov av skolor är de som bor i förorten. De eleverna borde ha högst förväntningar på sig själva, det är oehört viktigt att lärare och rektor har höga förväntningar på dem och att vi kommunicerar ut till föräldrarna att de här förväntningarna har vi på er. Nyanlända föräldrar har ingen aning om vad skolan förväntar sig av dem. Skolan har en gyllene chans att etablera avtal, till exempel om att ta skolplikten på allvar.

Snabba svar om brännande skolfrågor:

Förväntansdokument?

– Jag är för det, jag tror att det är en nödvändighet i skolan som vi har idag. Ängsligheten gör att föräldrarna klivit hela vägen in i farstun och dikterar villkoren.

Ordningsomdömen?

– Jag tror inte att de leder till bättre ordning i skolan. Jag tror att rektorer och lärare ska ta ett tydligare ansvar för att sätta kulturen på skolan. Om kulturen är att vi tar hand om varandra och skolans egendom så ska det inte behövas.

Mobilförbud?

– Jag har inga problem med mobilförbud, mobilen är inte ett verktyg som leder till höga resultat för eleverna. Föräldrarna bär ansvar för vad de sätter i händerna på sina barn.

Lärarassistenter?

– Det där kommer inte att höja statusen på svensk skola. Vad ska en lärarassistent göra? Lärare är en autonom yrkesgrupp och vill ha makt över sitt yrke. Det är ett ledarskapsyrke.

Nedskärningar?

– Det är ett allvarligt problem, vi vet fortfarande inte varför så många av landets kommuner behöver skära ner. Vad beror det på? Vad är det som har hänt? Är det befolkningsökningen? Är de mottaget av nyanlända, då måste man dämpa det.

Anmälningsskräcken?

– Jag tror att man ska ta den på allvar. Den skapar en kultur av rädsla och föräldrars anmälningsbenägenhet är hög. Det är väldigt lätt att anmäla. Det ska ställas högre krav på anmälan. Och huvudmännen ska också kunna göra anmälan mot föräldrar som går över gränsen.

ur Lärarförbundets Magasin