Läs senare

Religiösa tron på tillväxt har nått vägs ände

av Marcus Larsson
04 Sep 2018
04 Sep 2018
Marcus Larsson är debattör och fackligt aktiv lärare i svenska och SO, Strandskolan i Kungälv.

Som religionslärare fascineras jag av människor med stark religiös över­tygelse. Tron på att Gud finns blir en evig sanning som övriga livet får anpassa sig till. Det går inte att vara djupt troende och ständigt gå runt och ifrågasätta Guds existens.

Allt färre svenskar tror ju på Gud. Men när kristen­domen tappade greppet om oss växte en annan övertygelse sig stark, som tagit sig i det närmaste religiösa uttryck. Övertygelsen om evig ekonomisk tillväxt. Oavsett om människor anser sig vara vänster, höger eller i mitten har de flesta samma grundläggande positiva föreställning om tillväxt. Det går hela tiden att tillverka varor eller utföra tjänster bättre och billigare, och det är bra ju mer varor och tjänster ett samhälle producerar och konsumerar.

Den varma sommaren har inneburit ett uppvaknande hos många klimatskeptiker. Men när insatta pratar om hur uppvärmningen kan minskas är det inte så många som lyssnar. Att flyga mindre, sluta äta kött eller låta bilen vara i garaget rimmar illa med övertygelsen om ständig ekonomisk tillväxt. Så det blir inte så mycket gjort åt problemet.

En liknande fråga är den om det sjuka arbetslivet. Anställda i vård, skola och omsorg stressar sig sjuka, en del så mycket och länge att de hamnar i väggen. Det här vill alla göra något åt men lösningen får inte innebära att välfärden blir dyrare eller att kvaliteten minskar. Synd att folk mår dåligt men vi måste ju faktiskt effektivisera. Inget får hota tillväxten.

Vi behöver prata om skolans begränsningar

Skolpolitiker ställs här inför ett omöjligt uppdrag. ­Lärare tycks inte längre klara av att undervisa billigare och bättre men väljare vill inte ge upp sin övertygelse om ständig tillväxt. Det här är en perfekt miljö för inspirationsföreläsare, konsulter och profilerade skolutvecklare som lovar billigare och bättre skola om politiker bara ­köper deras tjänster.

Själv tror jag att vi nått vägs ände vad gäller tillväxt i välfärden och att vi lärarfackliga behöver börja prata med väljare om skolans begränsningar. Politiken för effektivisering och evig tillväxt har gjort våra medlemmar sjuka. Som ny övertygelse föreslår jag balans mellan krav och resurser.

Antingen måste resurserna ökas eller kraven sänkas. Personligen tror jag att man måste börja med kraven då samhället inte kommer att ha råd att fullt ut kompensera kravökningarna i vård, skola och omsorg med mer resurser.

ur Lärarförbundets Magasin