Läs senare

”Respektera även intoleranta elever”

Först när eleverna lär sig identifiera känslor av intolerans i sig själva kan de själva förstå rasismens drivkraft, säger prisbelönte läraren Christer Mattsson.

19 Mar 2010

Han är nyss hemkommen från sin årliga Polenresa. Under en vecka har han åkt runt med 30 elever bland byar och städer och letat efter rester av det mångkulturella samhälle som var Polen före Förintelsen.
        Jag träffar Christer Mattsson i Kungälvs kommunhus. Skjortan är välstruken och rosa, blicken intensiv. Sedan mitten av 1990-talet leder och utvecklar han kommunens toleransprojekt.  
        Engagemanget mot främlingsfientlighet och intolerans väcktes av en händelse på gymnasiet för 20 år sedan. Han gick fyraårig teknisk med siktet inställt på att bli ingenjör. Några klasskamrater skrev en rasistisk och kvinnofientlig protest för att slippa få en doktor i kärnfysik, tillika kvinna från Polen, som mattelärare. De krävde att alla skulle skriva under, Christer Mattsson var den ende som vägrade.
  — Några timmar senare hade jag bestämt mig för att det var lärare jag skulle bli och att mitt engagemang skulle handla om de här frågorna.

Hur ska en rektor tänka när Sverige­demokraterna vill komma till skolan?
— Först och främst ska man ta ställning till om politisk information från partier och ungdomsförbund är en viktig del av undervisningen. Tycker man det och tar emot andra partier finns inga möjligheter att stänga ute Sverigedemokraterna.

Har du alltid tyckt så?
— Nej, tidigare har jag förespråkat att man ska hitta sätt att hålla partiet borta. Eftersom det var så marginellt och hade en så tydlig förankring i den nazistiska rörelsen, tyckte jag att deras blotta närvaro var kränkande för flera elevgrupper och att man kunde hänvisa till läroplanen för att stänga dem ute. Men det håller inte efter de prövningar som har gjorts.  

Att stänga alla partier ute för att slippa Sverigedemokraterna då?
— Nej, det vore katastrof att låta hela systemet rasera på grund av ett extremistparti.

Vad står Sverigedemokraternas framgångar bland unga för?
— Naturligtvis finns ett inslag av provokation mot vuxenvärlden, men det tror jag är marginellt. Forum för levande historias intoleransundersökning visar att 5 procent av Sveriges 16—19-åringar är kraftigt intoleranta. Sedan finns en gråzon på ungefär 10 procent.

Så främlingsfientligheten har inte ökat?
— Nej, det är en ganska konstant andel som är intoleranta och presumtiva sympatisörer till partiet. Sedan har Sverigedemokraterna varit duktiga på att odla myten att de gjort sig av med sitt nazistiska förflutna och framstå som rumsrena. Men det är just en myt — hela deras värdegrund och kärnbudskap är rasistiskt.

Bidrar man inte till att partiet får fler sympatisörer om de kommer till skolan?
— De intoleranta elevernas världsbild påverkas inte särskilt mycket av om partiet dyker upp och debatterar eller inte. Så rektorerna kanske inte ska oroa sig så mycket över deras närvaro i samband med valet utan ägna mer tid åt sina långsiktiga strategier för att arbeta med alla människors lika värde. Särskilt i de delar av Sverige där främlingsfientlighet är en ständigt närvarande utmaning.

Hur kommer det sig att främlingsfientlig­heten är störst i Syd- och Västsverige?
— Traditioner. Intolerans tenderar att gå i arv från generation till generation, både i familjen och lokalsamhället, om ingenting görs. De skolor i Kungälv som har många intoleranta elever ligger i samma geografiska områden som gav störst stöd till nazisterna i 1932 års val.  

Så främlingsfientligheten beror inte på invandring?
— Nej, den kommer före. Att man inte tycker om människor med annan religion, kultur och sexuell läggning har inte med fakta att göra. Det är en känslomässigt grundad upp­levelse av verkligheten som man socialiseras till.

Forum för levande historia presenterade häromåret en undersökning som visade att lärarna har dåliga kunskaper om Förintelsen. Många kritiserade frågorna för att vara för detaljerade.

Hur är det — är lärare okunniga?
— Ja, det finns en kunskapslucka när det gäller drivkraften bakom rasistiska rörelser och de processer som leder fram till folkmord. Inte något folkmord inleds med en önskan om att någon ska dö. Drivkraften är att slippa se människor som man är störd av genom att flytta på dem — till ghetton, koncentrationsläger eller något annat land. Mördandet kommer sent i processen.

Gör lärare andra fel?
— Många börjar i fel ände, genom att ställa frågor som "Vem är svensk?" eller "Är ni för eller emot dödsstraff?" Det finns ingen utveckling i en sådan fråga. Diskussionen spårar ur med en gång.

Hur ska man som lärare göra?
— Bygga upp ett kritiskt tänkande hos eleverna genom att låta dem analysera begrepp och definiera sina egna principer för rätt och fel, sant och falskt. Först därefter kan man komma till de avgörande frågorna. Om eleverna själva får komma fram till att det som drivit rasistiska rörelser i alla tider är viljan att göra sig av med dem man inte gillar, kan de identifiera den känslan hos sig själva. Och så småningom kan de förstå att det är drivkraften även bakom Sverigedemokraterna.

Hur har du lärt dig hur man gör?
— Jag fick lära mig hur man inte gör när jag besökte ett gymnasium i Visby för att föreläsa om Sverigedemokraterna i början av 1990-­talet. En provocerad elev utmanade mig på debatt och kallade dit medierna. Jag körde över honom med mina argument, han blev utskrattad och så småningom dömd för hets mot folkgrupp. Han är i dag en av Sveriges
ledande nazister. Så jag vann debatten men förlorade eleven — en dödssynd för en lärare.

Vad kan andra lära av detta?
— I varje klassrum finns i snitt en till tre intoleranta elever. Om jag som lärare använder dem som verktyg för att triumfera kommer den toleranta majoriteten förstärkas i sina värderingar. Men de intolerantas reaktion blir "Jag är tillintetgjord, jag kan inte över­bevisa min lärare, nu tycker jag ännu sämre om honom". Först när jag respekterar mina elever kan jag vinna deras respekt. Och när jag har den går det att komma någon vart.

Christer Mattsson

Aktuell Prisad av Michal A. Frieds stiftelse för särskilda lärarinsatser mot främlingsfientlighet och intolerans.
Ålder 38
Jobbar Verksamhetsutvecklare i Kungälv och projektledare på Forum för levande historia
Bakgrund 4—9-lärare i so-ämnen. Påbörjade forskarutbildning direkt efter lärarexamen men hoppade av efter mordet på Jon Hron 1995 för att jobba på det som så småningom blev toleransprojektet i Kungälv.
Familj Fru, tre barn.
Bor Hus i Marstrand.
Fritid Lagar mat, snickrar och badar i badtunna.
Personlig pryl Kartor. De ger mig orientering i städerna jag besöker och eleverna orientering i den kunskap jag försöker förmedla. Den viktigaste undervisningen bedriver jag utomhus, till exempel i polska Łódz.

Kungsälvsmodellen

Trettio högstadieelever från olika skolor träffas en gång i veckan under ett läsår. I gruppen ingår både intoleranta/konfliktdrivande elever med svensk och utländsk bakgrund och mer välartade/trygga elever.
    Undervisningen går ut på att undersöka villkoren för människors samexistens. Samtalsövningar, skrivande och en resa till Polen ingår.
    Målet är att eleverna ska inse värdet av att delta i den demokratiska gemenskapen. Platserna är eftersökta och metoden har uppmärksammats av FN.

Läs vidare:
"Ingen blir nazist över en natt. Om hur skolan kan bemöta intoleranta elever"
av Christer Mattsson och Magnus Hermansson (Natur och Kultur 2008)

ur Lärarförbundets Magasin