Läs senare

Rita fint är stort — rita fritt är större

20 mar 2014

Jag tillhörde den typen av elever som under hela min skoltid satt och ritade under lektionerna. Från årskurs 1 fram till Lärarhögskolan. Varje lektion. Jag ritade företrädesvis den sminkade rockgruppen Kiss. Jag blev rätt duktig till slut, som man blir av träning, vad det än handlar om. Jag älskade när vi fick rita fritt på bildlektionerna. Jag ville hellre rita en eldsprutande Gene Simmons än planeter med pastellkritor.

Just begreppet »rita fritt« verkar dock ha försvunnit från elevernas ordförråd.

När jag ber mina elever rita fritt efter att de genomfört en obligatorisk bilduppgift tittar de allra flesta på mig med något lidande i blicken och alltför ofta får jag dessutom frågan: »Kan man slänga den sedan?« Det är tragiskt, men många elever klarar inte av att rita utan direktiv. De saknar självförtroende och fantasi.

Jag har inte gjort någon forskningsrapport som stöder min tes, men jag misstänker starkt att dvd-tittande, dataspelande och mobillek inte bidrar till att utveckla elevernas kreativa förmåga speciellt mycket. Tja, det bidrar väl kanske inte till något vettigt alls om vi ska vara helt ärliga.Fast jag vet att det finns mattelärare som anser att Minecraft är det mest revolutionerande som hänt matematikundervis­ningen sedan Pythagoras sats.

I lägen likt detta är det bara till att kavla upp ärmarna och försöka få eleverna att inse vilken kreativ värld som kan öppna sig om de bara bejakar sin skaparlust. »If life hands you a lemon — make lemonade.«Jag arbetade som besatt med att hitta på roliga, intressanta och utvecklande bilduppgifter till mina klasser. Jag gav dem vartenda tips jag kunde, jag pushade dem att alltid försöka och att aldrig ge upp och knyckla ihop papperet. Jag försökte få dem att hitta sin egen stil och sitt eget uttryck. Jag ramade in deras verk och jag åkte till och med till Moderna Museet med dem för att de skulle få inspiration.

Jag var fast besluten att lyckas, vilket å andra sidan är min ­förbannade skyldighet som undervisande lärare.

Och plötsligt hände det. En elev dröjde sig kvar efter en lektion. Hon gick fram och gav mig en teckning och sa helt otippat: »Tack för undervisningen«. Sen gick hon.Teckningen föreställde en häst. Och inte nog med att hennes blyertsteckning var ett smärre mästerverk, hon hade gjort den när hon ritade fritt.

ur Lärarförbundets Magasin