Högskoleminister Helene Hellmark Knutsson: Att få fler att vilja bli lärare är en av regeringens högst prioriterade frågor.
Så ska vi möta lärarbristen
Om debattören
Helene Hellmark Knutsson (S)
är högskole- och forskningsminister.
Den svenska modellen innebär att vi ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte med låga löner. För att lyckas med det måste vi vända de sjunkande skolresultaten. Skolan står i dag inför stora utmaningar — där skickliga och engagerade lärare är avgörande för att förbättra kunskapsresultaten. Men Sverige har en stor lärarbrist och för regeringen är arbetet för att möta den en av de viktigaste politiska prioriteringarna för mandatperioden.
Det ökade antalet nyanlända är en av de faktorer som påverkar behovet av lärare. Men Sverige hade stått inför ett ökat behov av lärare oavsett flyktingmottagandet då vi även ser ett ökande antal elever födda i Sverige, samtidigt som många lärare går i pension de kommande åren.
Skickliga och engagerade lärare är nyckeln för att vända utvecklingen i skolan. För att möta lärarbristen ser vi att det behövs en kombination av åtgärder. Inom min portfölj arbetar jag med:
• En utbyggnad av lärar- och förskollärarutbildningen med 2 300 platser. Dessutom satsar regeringen på att höja kvaliteten i bland annat lärar- och förskollärarutbildningarna, med nära 900 miljoner kronor under mandatperioden. I december lämnades också ett förslag på ett nytt nationellt kvalitetssäkringssystem för högskolan som ska främja kvaliteten på bland annat lärarutbildningen.

• Fler vägar till läraryrket. Regeringen satsar på olika typer av kompletterande pedagogisk utbildning för dem som redan har en annan akademisk utbildning men vill bli lärare. Riksdagen har även beslutat enligt regeringens proposition om en särskild satsning för att få naturvetare att bli lärare genom att erbjuda dem anställning under tiden de läser in den kompletterande pedagogiken. Den svenska skolan saknar också lektorer och därför undersöker regeringen möjligheten för forskarutbildade att bli lärare. Ett särskilt utbildningsbidrag på 25 000 kronor i månaden föreslås för de forskare som läser in kompletterande pedagogik.
• Läraryrkets attraktivitet måste öka. Under våren 2015 ledde jag möten med arbetsmarknadens parter inom skolan. De ledde till att regeringen kunnat besluta om en rejäl och väl förankrad satsning på lärarnas löner genom Lärarlönelyftet på tre miljarder på årsbasis.
Om LT Debatt
Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Debattera hos oss!
Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.
Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se
• Vi måste också ta vara på värdefull lärarerfarenhet hos nyanlända. Därför snabbutreds hur vi bättre ska ta tillvara kompetensen hos dem som har utländsk lärarerfarenhet och hur det kan bli enklare att kombinera jobb i skolan med utbildningsinsatser, validering av kunskap och kompetens och bedömning av utbildning. Regeringen satsar även kraftigt på kompletterande utbildning, vilket skapar en möjlighet att komplettera en utländsk utbildning för att bli behörig att jobba som lärare i Sverige.
Vi ser nu ett ökat intresse för lärar- och förskollärarutbildningarna. Antalet antagna har ökat med hela 12 procent jämfört med förra vårterminen. Nu behövs fortsatt hårt arbete. Det sker bland annat via den nationella samlingen för läraryrket där regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter arbetar för att stärka läraryrket och säkra lärarförsörjningen. Vi ska stärka kopplingen mellan skola och akademi, främja en skola på vetenskaplig grund och stärka lärarutbildningen.
Vad tycker du?
Du måste logga in via Facebook för att kommentera.
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.
Utländsk lärarerfarenhet
I artikeln ”Så ska vi möta lärarbristen” skriver Helene Hellmark Knutsson att ”vi måste ta vara på värdefull utländsk lärarerfarenhet.”
Jag tycker att det är en lång och krånglig väg tills rektorer blir övertygade att anställa lärare med utländsk utbildning. De flesta föredrar att anställa obehöriga svenska personer, även om behöriga lärare ansöker för utannonserade tjänster.
Dessutom finns det en stor risk att i små kommuner där alla känner varandra, skapas en sluten cirkel där bara anhöriga och vänner till vänner, alltså med rekommendationer från ”pålitliga” bekanta anställs.
Jag kan ge ett exempel från verkligheten:
Jag är NO-och matematik lärare utbildad i Rumänien och fick min lärarlegitimation i januari 2016. Sedan november 2014 fick jag en tidsbegränsad lärartjänst på Introduktionsprogrammet IM-språk på Tranemo Gymnasieskolan. Jag undervisade i SVA och biologi i läsåret 2014-2015 och matematik och biologi i detta läsår.
I april i år ansökte jag för en av utannonserade lärartjänster på skolan, men tiden gick och jag fick inget svar. I början av maj var en ny rektor anställd på skolan och jag skrev ett mejl till honom där jag berättade om min situation.
Vid ett personligt möte där biträdande rektorn ansvarig med Introduktionsprogrammet var också närvarande, kom jag med alla relevanta handlingar, inklusive ett intyg om två års forskarexamen i Rumänien som ger lektor status här i Sverige.
Biträdande rektorn sa att skolan behöver en matematik lärare på Introduktionsprogrammet, men beslutet skulle tas om cirka två veckor, när alla kompetenser var pysslade ihop efter ämneskombinationer och kanske andra ansökningar kunde dyka upp.
Alltså han föredrar att vänta på en möjlig svenskutbildad lärare och om ingen dyker upp, kanske jag kan få jobbet.
Om två dagar fick jag besked från nya rektorn att han beslutade att inte förlänga mitt avtal för att han hittade en annan lösning för min tjänst.
Det handlar om gymnasiechefens make som är pastor och som redan började jobba deltid efter sportlovet, som filosofilärare på samhällsprogrammet, datakunskapslärare för nyanlända elever och han undervisar även några matematik timmar för en grupp nyanlända som vi kallar ”Slussen”.
Vad sägs om nepotism, orättvisa och ”sluten cirkel” i denna skola!
Vem bryr sig om kompetenta engagerade lärare, om de är ”obekväma” och ifrågasätter skolledningens beslut!
Jag hoppades verkligen att skolan skulle få en vis och engagerade ny rektor, men han var den typen som snabbt ”anpassar sig” till den nya miljön och alla i skolledningen håller varandra om ryggen.
Lärarbristen, förbättringen av skolresultaten och nyanlända elevers inkludering är avlägsna och svåråtkomliga mål i svenska skolan, med en sådan inställning av många rektorer överallt i landet.
Alina Larsen
alina.larsen@yahoo.com
Mobil: 0762592265
Lärarbrist, nyanlända och modersmål
Jag hänvisar till högskoleministern Helene Hellmark Knutssons debattartikel i nummer 6, ´Så ska vi möta lärarbristen`.
Hon konstaterar att det finns en lärarbrist och att läget blir mer ansträngt med det ökade antalet nyanlända. Jag vill lyfta frågan om kopplingen mellan nyanlända, modersmålslärarna och lärarnas utbildning.
Lärarbristen kommer att märkas inte enbart i de vanliga skolklasserna men även i modersmålsundervisning och handledning i klassrummet, som är viktiga led i att bygga en brygga mellan det nya och det gamla språket och den nya och den gamla kulturen.
Frågan är vilka som ska bli modersmålslärare? Och hur kan vi säkra en kvalitet i denna undervisning?
Är det tänkt att lärarna ska lockas från skolan, där det redan finns lärarbrist, för att istället jobba som modersmålslärare?
För det är så att det inte finns en erkänd utbildning för att bli behörig/legitimerad som modersmålslärare annat än som kompletterande utbildning för de som redan tagit lärarexamen. Verksamma modersmålslärare kan läsa fristående kurser på universitet och högskolor, men dessa leder inte till något formellt erkännande.
Modersmålslärare får höra att lönerna är låga för att de inte har legitimation, men den kan inte fås utan att först läsa till ämnes/lågstadielärare för att sedan gå en vidareutbildning till modersmålslärare.
Jag har jobbat båda som modersmålslärare under flera år och som lärare i mitt modersmål som andraspråk i utlandet. Jag anser att jag är erfaren, engagerad och att jag håller en hög standard av undervisning. Och jag vill fortsätta arbeta som modersmålslärare. Jag vill inte jobba som lågstadie- eller ämneslärare.
Jag har 75 högskolepoäng i ämnen svenska som andraspråk och i modersmålsundervisning och har sökt ytterligare en 15poängsgivande kurs i elevtext bedömning för modersmålslärare med början i höst på Malmö högskolan. Jag har tidigare fått avslag från min ansökan till Skolverket om legitimation som modersmålslärare då jag inte har en lärarutbildning i grunden.
Jag vill gärna läsa kursen jag har sökt, men trots mitt engagemang, är min motivation på botten. Kursen ingår inte i lärarlyftet och innebär att jag måste, förutom att sköta min heltidstjänst som modersmålslärare, offra 20 timmar av min fritid i veckan i ett halvår till. Lägg mina fritidsintressen såsom läsning av skönlitteratur, golf, gymmet och att lära mig spanska åt sidan under ett halvår. För att vadå? Jag ska känna mig duktig? Få mer kunskap? Det räcker inte längre.
Är inte det på tiden att modersmålslärare får möjlighet att gå en utbildning som leder till en examen och ett erkännande som legitimerade lärare enbart i ämnet modersmålsundervisning? Skulle inte detta säkra en kvalitet i modersmålsundervisning; något som fn ofta ifrågasätts? Skulle inte det motivera många fler verksamma modersmålslärare att gå en kompetensutvecklande pedagogisk utbildning? Motivera kommunerna till att båda uppmuntra och kräver kompetensutveckling?
I Helene Hellmark Knutssons portfölj på 900 miljoner kronor skulle en del kunna gå till en satsning på kompetenshöjning av och legitimation för modersmålslärare som inte ens nämns i hennes artikel. Behovet är stort.
Jag skulle önska att denna fråga kom upp på debatt.
Modersmålslärare
Ni behövs oerhört mycket i den svenska skolan och allt som du skrev är rätt.
Jag undrar om journalisterna på denna tidning kan göra nånting åt saken och lyfta fram frågan till våra ministrar som har makten att förändra nånting till det bättre.
Förskollärare
Hej!
VAD tänker ni och alla kommuner med?
Det är inte många ungdomar som vill utbilda sig till förskollärare pga att det INTE LÖNAR sig!! Jag driver en liten förskola med ersättning från en sk liten kommun: Nordmaling – där man (tjänstemän, politiker, ekonomer) gör allt för allt undanhålla de egentliga kostnaderna kommunen använder för att driva runt sina förskolor. Självklart gör inte kommunen ett skapande grand för att anställa förskollärare – för de, förskollärare finns ju inte!? Kommunen driver sina verksamheter med ett antal outbildade timvikarier – vilket är bedrövligt anser jag. Men det finns ju inga sanktioner att ta till när det gäller kommuner eller hur!? Det behövs betydligt starkare regler och högre bötesbelopp för att tom så små kommuner som Nordmaling tar sitt förnuft till fånga (och statliga pengar) och använder dom som de ska användas!
Hälsningar Anki Andersson/Förskolan Bergslyan i Rundvik, Västerbotten.