Läs senare

Så var det och så blev det

11 mar 2004

Somliga ”nymodigheter” från 1995 har stått sig genom åren medan andra har modifierats eller kastats i papperskorgen.

Så här skrev vi i reportaget om Färila 1996: ”Klassindelningen är historia; i stället finns fem självstyrande arbetsenheter med 60–80 elever i varje och med 7–10 lärare.” Från åldersintegrerad undervisning har man nu återgått till traditionella klasser. Däremot finns arbetsenheterna kvar, ihopslagna så att de nu är tre. Varje enhet har en utvecklingsledare, som tillsammans med rektorn utgör skolans ledningsgrupp.

”Den forne klassläraren är nu ledare för en trygghetsgrupp på omkring 15 elever, som samlas vid dagens början och slut.” Klassen utgör numera den grupp som fortfarande samlas varje dag för att prata om hur var och en mår. Men tiden för detta samtal har minskat.

”En egen bärbar dator åt varje anställd och varje elev mellan 6 och 16 år.” Eleverna får sin dator i årskurs 4.

”Det finns inga schemalagda raster längre utan pauser tas när de behövs.” Det fungerade inte i praktiken. Nu finns scheman med längre pass. Den som blir orolig kan få gå ut en kort stund. ”Korridorerna har försvunnit, klassrummen har ersatts av storarbetsrum och grupprum.” Storarbetsrummen har åter blivit klassrum. Grupprummen var för små och har byggts om.

”Det är ett års väntetid för skolfolk som vill göra studiebesök i Färila.” Numera kommer kanske ett studiebesök om året.

LÄS MER:





4Trettio miljoner gav ingen gräddfil  

AGNETA PETTERSON

ur Lärarförbundets Magasin