Läs senare

”Samhällets krav är orimliga”

ArbetsbelastningArbetsbelastningen gick ut över hälsan till slut. Celina Blomqvist, förskollärare sedan 2006, slutade sova på nätterna.

av Enikö Koch
22 Feb 2018
22 Feb 2018

Först flyttade förskolan till nya lokaler på grund av mögel­skada. När verksamheten väl kommit på plats var det dags att förbereda en ny flytt, eftersom lokalerna inte längre fick användas. Situationen frestade på. Hur skulle alla orka ännu en flytt? Hur skulle föräldrarna informeras? Celina Blomqvist kunde inte släppa tankarna på jobbet.

— Jag kunde inte slappna av någonstans till slut, inte ens när jag var ledig från jobbet. Men jag ville inte bli sjuk. När man jobbar med barn har man dåligt samvete, tänker att det är inte deras fel att det blir flytt och omorganisationer.

Celina Blomqvist slutade sova på grund av stressen när förskolan skulle flytta för andra gången. Foto: Anders G Warne

Vi träffas en solig dag i närheten av Skogskyrkogården i Stockholm. Celina Blomqvist bor inte långt härifrån och det är inte heller långt till Skarpnäcks förskolor, där hon har arbetat och kommer fortsätta arbeta igen, så snart hon orkar. Hon sätter sig på en solig bänk, sitter kvar en stund i tystnad.

— Jag hade länge känt att jag varit på gränsen till utmattning men försökte hålla näsan över vattenytan. Till slut gick det inte längre.

När Celina Blomqvist insåg att hon hade stressymtom sökte hon nytt jobb för att före­bygga sjukskrivning. Men det nya jobbet får vänta ett tag. Nu går hon på stressrehab två gånger i veckan vilket har hjälpt mycket. Hon har bland annat träffat andra i samma situation.

— Man får bekräftelse på att det inte är ens eget fel — det är samhällets krav som är orimliga. Jag har hört berättelser om frånvarande och stressade chefer, att man får jobba utan stöd, eller att det fattas viktiga handlingsplaner som förskollärare får sitta och jobba fram från början, vid sidan av det övriga arbetet.

Celina Blomqvist sover fortfarande dåligt, men långsamt går det ändå åt rätt håll. Hon känner sig motiverad och har fått mycket stöd, både av vänner och föräldrarna på förskolan hon lämnat. En bra kontakt med sin kommande chef, samt förhoppningar inför en omorganisation i Skarpnäcks stadsdel, ger också tillförsikt inför framtiden.

Vilka förändringar skulle du mer vilja se i förskolan?

— Se till att barngrupperna är lagom stora så att man som pedagog hinner med. Då kan man känna uppskattning för de kompetenser man har. Se till att det finns mer personal vid sjukdom, kanske en fast vikarie så att barnen får någon de känner igen. Det skulle absolut vara värt pengarna i längden.

ur Lärarförbundets Magasin