Läs senare

”Skolan ska vara en frizon från hemmet”

IntervjunNaiviteten i förhållande till hederskulturer är stor, anser människorättsaktivisten Sara Mohammad.

av Niklas Arevik
18 Maj 2018
18 Maj 2018
Foto: Kristina Sahlén

En dag när Sara Mohammad var sex år sa hennes mamma att hon skulle få åka och leka med en kompis. När de kom fram visade det sig att hon skulle könsstympas.

— Min egen mamma lurade mig. Efter det hatade jag henne av hela mitt hjärta. Jag kunde aldrig mer lita på henne.

Några år senare flydde Sara Mohammad från ett tvångsgifte, och hamnade så småningom i Sverige. Hon beslutade att ägna sitt liv åt att hjälpa andra i samma situation. Hon vill förbjuda slöja på flickor under 18 och religiösa friskolor. En position som skapar fiender.

Lärare måste sluta att ta medlidanderollen.

Fotografen påpekar att Sara Mohammad ser stark ut när hon poserar för bilderna.

— Man behöver vara stark i denna kamp, blir svaret.

In på livet

Sara Mohammad

Gör: Människorättsaktivist, grundare av och ordförande i organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime, GAPF. Namnet syftar på Sveriges mest uppmärksammade fall av hedersmord.

Bakgrund: Född i irakiska ­Kurdistan 1967, kom till Sverige 1993. Apotekstekniker.

Aktuell: Föreläser för skolpersonal om hederskultur.

Familj: Särbo, två vuxna barn.

Fritid: Vinrankan på min balkong. Stand-up comedy. Laga mat. ”Jag försöker få kvinnor ut från köket, samtidigt som jag själv har ett starkt matlagningsintresse. Skillnaden är att ingen tvingar mig”.

Förebild: Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria.

Personlig pryl: ”Vinrankans blad, av två skäl. Själva rankan uppdaterar mina få fina barndomsminnen. Bladen har jag också användning för när jag lagar kurdisk dolma.”

Ser du det som en kamp?

— Ja, en livsviktig kamp. Det handlar både om att rädda liv och om att för­svara det sekulära samhällets jämställdhet och demokrati.

2016 fick du FN-förbundets pris för ditt arbete mot barnäktenskap. Nyligen råkade Socialstyrelsen i blåsväder för broschyren ”Information till dig som är gift med ett barn”. Vad säger du om den?

— Hur tänkte ni? Vilka aktörer har ni haft som referensgrupp? Tar ni till er kritik? Tyvärr var detta inget nytt för mig. Att en myndighet i välviljans vilsenhet har tolererat intoleransen och försöker flytta fokus från det utsatta barnets behov till hur vuxna tänker och känner.

Du säger att du redan på SFI upptäckte att hederskulturen flyttat med till Sverige. Hur då?

— Genom klasskamrater som tyckte att jag var världens lyckligaste kvinna som inte hade en man som bestämde var jag skulle sitta, att mitt busskort inte låstes in när jag kom hem. Det här var i Gävle 1993. I dag läser jag om skärmar mellan män och kvinnor i klassrummen och könsuppdelade badtider. Det har blivit värre, vilket är helt absurt.

Du anser att religiöst förtryck av kvinnor har ökat i Sverige. Hur är det möjligt i världens mest sekulariserade land, som har en regering som kallar sig feministisk?

— Regeringen är duktig på dessa frågor utomlands, men har inga lösningar på problemen här. Integrationspolitiken utgår inte från respekt för universella värderingar och svensk lagstiftning. Organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime har kämpat i fyra år för att täppa till hålen i barnäktenskapslagen. Hur många barn har vi förlorat under tiden? Vi har 38 000 drabbade av könsstympning i Sverige. Under 35 år har vi bara tre fällande domar. Hur är det möjligt?

Ja, hur är det möjligt?

— Genom att man inte utgår från individen, utan från identiteter som religion och etnicitet. Islamisterna har kunnat flytta fram sina positioner. De som fått betala är flickorna i våra förorter.

Men kan det inte finnas skäl att vara pragmatisk? Till exempel om en flicka inte får delta i simundervisning utan könsupp­delade tider?

— Då finns två alternativ. Antingen ger skolan efter och då får föräldrarna näring av varandra, stöd av islamister, de blir fler och samhället tvingas ge upp. Eller så accepterar vi att flickan inte lär sig simma.

— Att offra några barns simkunskaper är ett bättre alternativ än att hela samhället får en backlash när det gäller kvinnors rättigheter och sexualisering av småflickor. Forskning visar att ju mer flickor och pojkar umgås, desto mindre våld mot kvinnor blir det i vuxen ålder.

Många som söker hjälp hos er säger att skolan inte förstår deras problem. Vad gör skolorna för fel?

— Ett exempel är Jönköping som kom överens med muslimska föreningen om hur muslimska barn ska bemötas i skolan. Om barnen inte klarade att hålla fastan skulle lärarna ringa deras familj. Då tror skolan i sin naivitet att föräldrarna kommer springande för att ge näring. Skolan ska vara en frizon, ett andrum från hemmet. I stället skulle nu lärarna bli moralpoliser som rapporterar. Jönköping avskaffade det här, men det var bara för att vi uppmärksammade det.

Så hur ska lärare agera om de misstänker att en elev är drabbad av hederskultur?

— Lärare och kuratorer måste sluta med att ta medlidanderollen. De måste ha rutiner för anmälan till polis och social­tjänst. Precis som i socialtjänst­lagen ska barnets vilja beaktas, men framför allt ska dess bästa vara i centrum.

– Våra telefoner går redan varma med barn som är rädda att bli bortgifta i sommar. Hur många skolbänkar kommer att stå tomma i höst?

Men vad ska lärare göra om en elev ber dem att inte anmäla?

— Om det finns risk för att eleven blir bortrövad i kväll ska du anmäla ändå. Det ansvaret ska inte vila på barnens axlar. Många barn tror att om det görs en anmälan så kommer mamma och pappa sitta i fängelse dagen efter.

Och om det ”bara” finns en misstanke om bortgifte under sommarlovet?

— Gå in på vår sida och läs om samtalsmetodiken. Lyssna sedan, ställ öppna frågor om exakt vad du misstänker. Inga frågor är farliga att ställa. Har eleven dubbelt medborgarskap? När går passet ut? Var ska de bo? Finns det ambassad eller konsulat i den delen av landet? Ta en kopia på passet, gör en anmälan efter ett visst uppgjort datum. Och kontakta oss så kan vi vara stöd under processen.

Du har anklagats för att vara islamofob på grund av din kritik mot hederskulturen. Vad säger du om det?

— Att säga att barnäktenskap är pedofili, att könsstympning är tortyr och att kärleken ska vara fri är inte fobi.

– Men muslimfobi finns och den måste motverkas.

ur Lärarförbundets Magasin