Läs senare

Skolor med problem ska få bättre stöd

IntervjunVi har varit för osynliga, tycker Specialpedagogiska skolmyndighetens generaldirektör. Nu ska myndigheten söka upp skolor som behöver hjälp.

av Sara Djurberg
14 Dec 2018
14 Dec 2018
Skolor med problem ska få bättre stöd
Foto: Kristina Sahlén
Foto: Kristina Sahlén

Kalla faktas uppmärksammade granskning som sändes i TV4 i förra veckan visade att 5 500 elever är frånvarande från skolan minst halva terminen. Många av dem har enligt reportaget en lättare form av autism eller adhd. När Fredrik Malmberg tillträdde som general­direktör på Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) förra året sa han att myndigheten finns till för att alla barn ”ska nå sina utbildningsmål ­oavsett funktionsförmåga”.

Enligt Fredrik Malmberg arbetar SPSM hårt med problematisk skolfrånvaro. Samtidigt är han självkritisk när det gäller myndighetens förmåga att nå ut till de skolor som bäst behöver det.

Hur reagerade du på reportaget?

– Jag blev väldigt berörd, men kände också igen mycket från när jag var barnombudsman, då jag träffade många barn i den situationen. Det påverkar de här barnen jättestarkt, det är en stor sorg. Men det är ingen ny bild för vår myndighet, vi vet att det är ett stort problem även om det inte funnits några siffror.

Vad har ni på SPSM missat?

– Vi vet grunden – att det är dubbelt så vanligt att elever med funktionsnedsättning är missnöjda med sin skolsituation och känner otrygghet i skolan. Och vi gör insatser. Problemet är att de som vänder sig till oss är de som redan vet om att vi finns och att vi kan ge stöd.

Särskilda undervisningsgrupper får inte bli en lösning som elever per automatik hänvisas till.

– Men vad händer med alla dem som har det riktigt tufft och inte har vetskap om oss, blir de nådda? Där ska vi förändra vårt arbetssätt. I vår nya organisation från januari 2019 kommer vi att jobba mycket mer proaktivt och främjande.

In på livet

Fredrik Malmberg

Aktuell: Gjort sitt första år som generaldirektör på ­Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Bakgrund: Tidigare barnombudsman och dessförinnan på Rädda barnen. Var ordförande för Liberala ungdomsförbundet på 1990-talet.

Ålder: 52.

Familj: Gift med Pernilla, barnen Edith 17 år och Oliver 13 år. Labradoren Charlie 1,5 år.

Bor: Täby.

Fritid: Böcker, längdskidor och fjällvandring.

Dold talang: Dold även för mig i så fall tyvärr …

Personlig pryl: Pannlampan. Med den kommer jag ut i skogen på avkopplande löp- och skidturer.

Foto: Kristina Sahlén

Hur då?

– Tanken är att vi, utifrån regional samverkan och Skolinspektionens granskningar, ska knacka på hos skolhuvudmän som har problem med bland annat skolfrånvaro och erbjuda stöd och hjälp. Vi ska nå dem som i dag inte frågar efter oss.

Har ni varit för osynliga?

– Det kan jag absolut tycka.

Hur ska det gå till mer konkret?

– Vi startar samverkanskontor i varje län och kommer tillsammans med Skolverket och Skolinspektionen att bjuda in samtliga skolchefer till workshops. Där ska vi berätta om kurser och stöd som vi kan erbjuda när det gäller elever med funktionsnedsättning. Vi kommer att fråga vilken hjälp de vill ha. Skolcheferna är centrala eftersom det är de som kan ge specialpedagoger och speciallärare rätt förutsättningar.

Vad lägger du i ordet inkludering?

– Det första jag gjorde när jag började här var att åka ut till specialskolorna och lyssna på eleverna. De uttryckte att de där för första gången kände att de hörde till, och då känner man sig inkluderad. Och då går de ändå i en specialskola.

— För mig är inkludering förutsättningar för en elev att känna delaktighet och sammanhang. Det handlar inte om placeringen. Att vara placerad i ett sammanhang där man inte får samma förutsättningar som sina klasskompisar är inte inkludering.

Så bästa lösningen är inte alltid att gå i en helklass?

– Absolut inte. Det finns möjlighet att ge särskilt stöd enskilt eller i särskild under­visningsgrupp. Men det finns också självklart möjlighet att göra anpassningar i en helklass, vilket en del elever mår bra av. Man måste förstå att det alltid handlar om barnets behov. Där är skollagen väldigt tydlig.

Används särskilda undervisningsgrupper för lite?

– Jag tror inte att man kan genera­lisera. Men vi måste akta oss för utträngning. Särskilda undervisningsgrupper får inte bli en lösning som elever per automatik hänvisas till av ekonomiska eller andra skäl, för att skolan inte jobbar med att skapa en tillgänglig lärmiljö.

Hur gör jag som lärare om jag har fem elever med olika funktionsnedsättningar i en klass?

– Tanken när man införde extra anpassningar i stället för beslutade åtgärdsprogram var att det skulle gå snabbare att sätta in insatser, men en farhåga var att det skulle landa i att lärarna blev övergivna i klassrummet. Är du ensam som lärare att tänka runt det här blir det väldigt tungt, men det är inte tanken.

För mig är inkludering förutsättningar för en elev att känna delaktighet och sammanhang.

— Jag tror att lagskärpningen som gör huvudmännen ansvariga för att sätta in tidiga insatser kan bli en hjälp. När extra anpassningar fungerar bra finns det en stark samverkan med elevhälsan och man tillämpar inte mallade lösningar.

Kan lärare vända sig till er för att få stöd?

– Självklart, då vänder man sig till vår rådgivningstjänst. Men specialpedagogiskt stöd som större insats måste skolledaren beställa.

Ni drog nyligen efter kritik tillbaka en rapport om insatser för elever med adhd. Hur kunde ni publicera en forskningssammanställning som inte höll vetenskapligt?

– Det finns ganska lite forskning på området och vi tittade på ett antal korta, sammanfattande studier där insatser haft goda effekter. Efter kritiken gjorde vi en genomlysning och såg att det inte var fel på studierna, men alla levde inte upp till våra kriterier, till exempel om effekt på lång tid. Studierna var inte så omfattande som de skulle vara. Då vill vi hellre göra en ny rapport.

Du har varit barnombudsman och jobbat på Rädda barnen. Hur kommer det sig att du fokuserat på barns situation under hela din karriär?

– Jättebra fråga. Varför gör man vissa saker i livet? Jag är utbildad internationell ekonom, men det har jag aldrig jobbat som. Jag har alltid haft ett driv i att jobba med mänskliga rättigheter. Om man gör rätt när det gäller barn och unga får det väldigt stora effekter. Men här och nu är lika viktigt, problematisk skolfrånvaro måste lösas nu.

ur Lärarförbundets Magasin