Läs senare

”Skolverket har ingen egen politisk agenda”

IntervjunVisst känns det orättvist att höra att ”elever borde skyddas från Skolverket” när intentionen är att göra det bästa för svensk skola, säger Anna Westerholm, chef för Skolverkets läroplansavdelning.

av Sten Feldreich
01 dec 2019
01 dec 2019
Foto: Skolverket

Kritikerstormen i media som mötte Skolverkets förslag på förändrade kurs- och ämnesplaner var inte nådig.

– Det var som en lavin som inte gick att stoppa. Tråkigt var att så mycket som skrevs byggde på missförstånd och att ingen av debattörerna hörde av sig för att kontrollera om det verkligen stämde, allt som påstods, säger Anna Westerholm.

Kritik hade hon förväntat sig.

– Jag är van vid att diskussionens vågor går höga när läroplansförändringar är på tapeten –  så ska det vara i en demokrati. Vad barnen ska lära sig i skolan är en viktig fråga som engagerar. Men alla obehagliga yttranden i sociala medier och hotfulla mail som drabbade oss – en hatstorm som inte tillförde något konstruktivt–  den var jag inte beredd på.

För mig är det självklart att nationalsången finns med.

– Det var också väldigt frustrerande med alla osakligheter som virvlade runt som sanningar i debatten. Men: Bibeln ska inte försvinna ur undervisningen. Nationalsången ska inte förbjudas. Lyrik och dramatik ska inte skrotas.

Men nationalsången nämns inte i den nya kursplanen för musik. När ska barnen lära sig nationalsången om de inte får göra det i skolan?

– För mig är det självklart att nationalsången finns med bland de sånger som knyter an till olika högtider, som det är formulerat i vårt förslag till kursplan i musik. Det tycker, såvitt jag förstått, alla musiklärare också. Men visst, är det så att man särskilt vill betona eller lyfta fram vissa sånger, så är det inte fel att precisera detta i kursplanen. Ungefär på samma sätt som simkunskaperna har preciserats. Där står uttryckligen i kunskapskravet att eleven ska klara av att simma 200 meter varav 50 meter på rygg.

In på livet

Anna Westerholm

Gör: Chef för Skolverkets läroplansavdelning.

Aktuell: Revideringen av kurs- och ämnesplaner.

Bakgrund: Jurist, statsvetare och socialpedagog.

Ålder: 59 år.

Bor: Kungsholmen.

Fritid: Utomhus.

Dold talang: Gröna fingrar.

Personlig pryl: Min cykel som jag använder varje dag och som jag inte kan vara utan. Stockholm är en fantastisk cykelstad.

– Vi på Skolverket lägger fram vårt förslag, sedan är det upp till regeringen att besluta. Den kommer säkert att justera, och lyfta fram delar som anses viktiga. Så är systemet konstruerat.

Kritiken mot att antiken strukits ur kursplanen i grundskolan fick er att backa. Varför?

– För att vi inte skulle fastna i en enda fråga och för att vi såg att förslaget inte skulle vara framkomligt. Det var bättre att klargöra för alla att antiken blir kvar på ett eller annat sätt än att låta remisstiden rinna ut genom att bråka om en fråga. Vi fick kritik, delvis berättigad sådan. Vi var ju inte heller glada över att ta bort antiken, något vi var tydliga med i konsekvensutredningen. När vi förstod att förslaget inte heller skulle vinna gehör hos lärarna, kändes det rimligt att dra tillbaka.

Varför ströks just antiken i ert ursprungsförslag?

– Vi hade kommit fram till att efterkrigstiden tenderade att försvinna ur undervisningen. Att det blev antiken vi lyfte ut har att göra med att vi utgick från ämnets syfte, att utveckla elevernas historiemedvetande, det vill säga hur forna epoker påverkar hur vi ser på nutiden och våra föreställningar om framtiden. Här bedömde vi att efterkrigstiden, utifrån ett sådant perspektiv, är mer betydelsefull. Timmarna räcker inte för allt, i högstadiet finns bara 25 timmar per kurs att tillgå. Timplanen är samtidigt inget Skolverket styr över, det är en fråga för regeringen.

Vilka insikter har du fått under remisstiden?

– Att det kan vara svårt för någon som inte är lärare att fullt ut ta till sig och förstå allt som står i kursplanerna. Många i debatten tog till orda utan att ha någon djupare kunskap om hur kursplaner skrivs. Att bara rycka ut en enstaka mening och haka upp sig på den, leder lätt till missförstånd. Kursplanerna är lärarnas arbetsverktyg, det är främst dem vi skriver för även om vi självklart ska försöka skriva så begripligt som möjligt. Det är en viktig demokratisk fråga.

Vad har känts mest orättvist i kritiken?

–  Att vi på Skolverket skulle ha en egen politisk agenda. Har man det passar man inte på Skolverket. Vi är tjänstemän och arbetar objektivt och öppet med att samla in synpunkter från lärare, pedagoger och forskare för att försöka anpassa innehållet så att kursplanerna ger bästa tänkbara stöd för god undervisning.

Varför behöver kursplanerna förändras?

– Efter nio år med de gamla kursplanerna tyckte vi att det var rimligt att göra justeringar av sådant som vi genom vår empiri vet fungerar mindre bra. Många lärare har riktat kritik främst mot de detaljerade och omfattande kunskapskraven som varit svåra att förstå.

– Vi vet att undervisningen till viss del styrs av kunskapskraven och hur dessa är utformade, och att elever kunde få lägre betyg bara för att några detaljer i kunskapskraven inte var uppfyllda.

Så vad är nytt?

– En av ambitionerna är att ämnets syfte och centrala innehåll ska vara ett tydligare fokus i lärares undervisning. Revideringen ska stärka möjligheten att skapa god kvalitet i undervisningen och ge bättre förutsättningar att sätta betyg utifrån ett bredare betygsunderlag.

Många i debatten tog till orda utan att ha djupare kunskap.

–  Vi har också sett till att fakta- och förståelsedimensionen betonas mer och att progressionen mellan olika stadier i skolan blir mer distinkt än tidigare.

Vilka är de största förändringarna?

– Det är egentligen inga stora ändringar, överlag handlar det om justeringar. Hela den grundläggande strukturen i kurs- och ämnesplanerna behålls. Den största förändringen är kunskapskraven och hur vi valt att förändra dem.

När det blåste som värst, hur nära var det att du kastade in handduken och tänkte att ”nu får någon annan ta över?

–  Inte alls, tvärtom. Jag är stolt över det jobb vi gör. Vi har träffat många forskare, intresseorganisationer, myndigheter och framför allt lärare. I samråd har vi format de förändringar vi nu föreslår. Inte minst de runt 3 000 lärare som har kommit in med värdefulla synpunkter.

– Vi får också mycket positiv respons som inte syns i media. Remissbilden är överlag positiv och något helt annat än den bild som ibland målats upp i media.

ur Lärarförbundets Magasin