Läs senare

Släpp matteboken manar utvecklare 

Lärarna måste våga släppa läroboken och upptäcka andra vägar till matematiken, anser matematikutvecklaren i Västerås. 

21 aug 2007

Helena Lilja utstrålar nyfikenhet. Så fort hon kommer in på hur hon själv eller andra ska lära sig mer, skruvas hennes redan intensiva uttryckssätt upp ännu ett snäpp. 
   – Egentligen borde alla få varva arbete med kompetensutveckling. Först fem år med arbete sedan ett års kompetensutveckling, tycker hon. 
   Helena Lilja har en heltidstjänst som matematikutvecklare i Västerås kommun. Hennes uppdrag är inte enkelt. Hon ska engagera lärarna så att de börjar tänka i nya banor. Därigenom ska eleverna bli mer intresserade av ämnet och prestera bättre resultat. 
   Hon har själv arbetat som matematiklärare i 35 år, från de tidiga åren i grundskolan till högskolan. Hon var tidigt inställd på att lära sig mer inom området och har varit en flitig deltagare på kurser och matematikbiennaler. Ett par år innan den nationella satsningen på matematikutveckling kom igång 2005 började Helena Lilja och bibliotekarien Anne Ljungdahl tillsammans utbilda i första hand förskollärare. 
   – Vi skräddarsydde en utbildning för förskollärarna med workshops, en föreläsning och ett paket med docka, musik-cd och böcker. Vi vävde samman matematik, språk och kultur och hade 500–600 deltagare per år, berättar hon. 
   2005 fick Helena Lilja först en 80-procentig tjänst som sedan blev heltid för att starta ett matematikprojekt. Inom kommunen hade man uppmärksammat niornas dåliga resultat i matematik jämfört med andra kommuner. 
   Tre mål togs fram för projektet: 
• ta fram gemensamma bedömningsgrunder med tydliga kravnivåer 
• ge stöd åt skolor med extra stort behov 
• förbättra resultaten. 
   Det första målet är uppnått och det andra är ett pågående arbete som flera skolor har fått ta del av. Det tredje målet är svårare att utvärdera på ett så här tidigt stadium, men andelen elever med godkänt betyg i nian har ökat något. 
   För att genomföra projektet måste alla tankar, kunskaper och mål också nå ut till lärarna. Om de stannar i Helena Liljas rum i det designade kontorskomplexet i centrala Västerås är inte mycket vunnet. 
   Intresserade lärare från förskola till skolår nio fick därför anmäla sig för att ingå i en resursgrupp, en grupp för varje skolområde i Västerås. Totalt anmälde sig 65 lärare som fick genomgå en utbildning. Under ett år kom matematikdidaktiker från hela landet till Västerås för att föreläsa för lärarna. Samtidigt skulle lärarna ta till sig litteratur och också föra ut det de lärt sig till skolorna. 
   Många skolor har inte lärare i någon resursgrupp. Däremot finns på flertalet skolor så kallade mattepiloter – matematiklärare som ska se till att nya idéer och tankar verkligen når ut i klassrummen. 
   De flesta skolor har hakat på satsningen, men inte alla. Att man känner sig tvingad, tycker sig ha ont om tid eller helt enkelt är ointresserad ser Helena Lilja som några av förklaringarna: 
   – Att komma ut på en skola och försöka förändra något är inte lätt, det tar sin tid. Men jag har en inneboende tro på att alla vill utvecklas och komma vidare. 

Grundskolans senare år har varit svårast att få med. 
   – Där är det ofta så mycket organisatoriska frågor i vägen. Högstadiet är också en jobbig tid för eleverna, det händer så mycket under de åren. Men matematiken på högstadiet måste bli roligare, det är för mycket mekaniskt räknande. 
   Helena Lilja vill få lärarna att tänka efter hur de undervisar sina elever. 
   – Det viktigaste är att hitta alternativ till läroboken. I resursgrupperna får lärarna konkreta tips och exempel på hur andra lärare arbetar. De får insyn i vad forskningen säger och kan se vad de gör för fel. 
   En svårighet men också en utmaning är att det inte finns bara ett sätt eller en metod för att nå förändring: 
   – Därför är det lätt som lärare att skylla på att man inte har tillräckligt med tid eller resurser. Och visst har de rätt eftersom grupperna blir allt större. Men jag tror att man kommer långt med mer kunskap i matematikdidaktik. Om man som lärare ser att eleverna inte lär sig det man försöker förklara, då måste man börja med sig själv innan man skyller på någon annan. 
   – Med helt nya vinklar kan man engagera eleverna, men för att hitta vinklarna måste man ha en kunskapsbank att ösa ur. 

Det fjärde skolåret är en kritisk tidpunkt. Har inte eleverna en väl fungerande taluppfattning för heltalen blir det svårt att börja med decimaler. Samtidigt är det ett skolår då det är dags att börja med något annat än att bara räkna tal, tycker Helena Lilja: 
   – Man borde redan då börja med bråk och att förstå begrepp inom algebra. Eleverna behöver mer utmaningar och matematik handlar mycket om att stötta elevernas självkänsla. Man måste få eleverna att tänka själva för att lösa problemen. 
   En del av matematiksatsningen i Västerås är att involvera föräldrarna mer. Det är lätt att föräldrarnas kanske negativa uppfattning om matematiken förs över till barnen, och dessutom är matematikundervisningen i ständig utveckling. Flera skolor har haft familjemattekvällar. 
   – Vi vill förklara för föräldrarna hur matematiken lärs ut i dag. De har i regel en gammal bild av hur undervisningen i matematik går till, att allt ska ske mekaniskt genom korvstoppning. Sedan har det kommit till exempel nya sätt att ställa upp division, säger Helena Lilja. 
   Med hjälp av papperskorgen på sitt rum visar hon hur hon fick en mamma att förstå innebörden av pi. Genom att mäta upp omkretsen med en sjal och därefter visa hur många gånger diametern går däri, åskådliggör hon enkelt relationen mellan omkretsen och diametern. ”Jaha det är det som är pi, det hade jag aldrig fattat” utbrast mamman. 
   Ett sätt att få fart på matematiken är att ta ut den  
  – bokstavligt talat. Utomhus finns stenar som väntar på att få sina omkretsar uppmätta och åkerlappar som vill få sina areor bestämda. Ute i den verkliga världen kan det vara lättare än i läroboken att ge begrepp som pi och Pythago- ras sats ett sammanhang. Därför har utematte också tagits med som en del av projektet. I samarbete med Naturskolan Asköviken har man hållit i kurser och särskilda utemattedagar för lärarna. 
   Förskolan har fått en matematikplan och just nu pågår arbetet med att få in planen på alla förskolor. Utgångspunkten är strävansmålen i förskolans läroplan. Målen handlar om att upptäcka och använda matematiken i meningsfulla sammanhang och om begrepp som tal, mätning, form samt orientering i tid och rum. 
   Utifrån boken Små barns matematik utgiven av Nationellt centrum för matematikutbildning, NCM, ger planen konkreta tips till förskollärarna. Sortera kottar, räkna tallrikar, dela på äpplen, fördela russin, leta efter trianglar – det finns oändligt många möjligheter att variera sig. 
   Projektet är formellt avslutat men resursgrupperna lever kvar, och nu har lärare från särskola och träningsskola bildat en egen grupp. Det blir också en satsning på matematik på modersmålet. Kommunens politiker har beslutat om en skriva-läsa-räkna-garanti i skolår tre som innebär extra insatser för de elever som inte når målen. 

Men varför är det så viktigt med matematik? 
   – Matematiken finns överallt. Vi måste få fram fler naturvetare och där behövs det matematik. Men samhället har förändrats, man borde forska mer på vilken matematik som barnen egentligen behöver lära sig. Man får heller inte glömma att visa den skönhet och konst som finns i matematiken. 

INGVAR LAGERLÖF 

ur Lärarförbundets Magasin