Läs senare

Södertälje/Täby — Skilda världar

Alla barn oavsett bakgrund ska ha samma möjligheter att nå målen. Så säger lagen. Men så ser inte skolans verklighet ut.

09 Sep 2010

Backen är brant upp till stadsdelen Fornhöjden i Södertälje. Här står 1970-talets höghus på rad intill den  röda envåningsbyggnad som är Fornbackaskolan, en kommunal F—6-skola med integrerade särskoleklasser och klasser för rörelsehindrade.
   Fornhöjden är ett av de många miljon­programsområden i Sverige som byggdes för industriorternas arbetare. Nu har 95 procent av barnen i skolan utländsk bakgrund. Ett eller ett par barn i varje klass är helsvenska.
   Ett entusiastiskt vrål hörs över den i övrigt sommartomma skolgården. Ett gäng fritidsbarn rusar fram och tillbaka över gården. 35 av skolans cirka 125 fritids- och fritidsklubbsbarn är redan på plats. Men det dröjer ett par veckor tills skolan drar i gång på riktigt.
   Skolans enda utbildade fritidspedagog Anna Heikman tar emot och börjar berätta om hur hon under terminerna jobbar systematiskt med livskunskap på förmiddagarna, som hon sedan kan använda i konkreta situationer med barnen på eftermiddagarna.
   — Jag jobbar mycket med dramaövningar och andra övningar som handlar om att lära känna sig själv och sina känslor och hur man kan hantera dem, säger hon.
   Men i dag håller barnen på med en tiokamp som de själva utformat. Det handlar om att kunna  springa och hoppa, sjunga och dansa och mycket annat.
   Den som sjunger fulast och dansar fulast vinner. Stämningen är vild och lustfylld. Den inrutade skoldagen har ännu inte satt sin prägel.
   — Här på skolan gäller det att skapa ett personligt möte och en personlig relation med varje barn. Det är förutsättningen för att våra elever ska lyckas i skolan, säger rektor Susanne Bille-Andersson.

Vägen slingrar sig in i det lummiga bostadsområdet Skarpäng i Stockholmsförorten Täby. Här ligger villor med fruktträd i trädgårdarna intill den gula träbyggnad som är Milstensskolan, en fristående F—9-skola som tidigare var kommunal men nu drivs av Pysslingen AB.
   Skarpäng är ett ganska typiskt svenskt villaområde. Inte Täbys mest exklusiva, men invånarna kan räknas till de högutbildade och välbeställda. Ett eller kanske ett par barn i varje klass i Milstensskolan har utländsk bakgrund och då ofta med rötterna i västerlandet.
   Det är höstterminens första skoldag och skolan myllrar av barn och vuxna. Men ännu har inte fritids dragit i gång sina mera organiserade aktiviteter. Fritidspedagog Kajsa Lorentzon berättar:
   — Vi på fritids jobbar mycket med den sociala kompetensen och med olika kreativa inslag. När vi håller på med livskunskap använder vi ett program som heter Charlie med färdiga lektioner och där tar vi upp saker som händer och som behöver bearbetas.
   Och när första skoldagen är slut springer många barn ut från skolan och in i skogen intill och leker i kojorna som de byggt. Andra håller till på den välutrustade skolgården eller sitter och pratar med sina kompisar. Stämningen är glad och förväntansfull, trots att sommarens frihet nu definitivt är över.
   — Här på skolan gäller det att hela tiden ligga steget före. Att vara väl förberedd och veta vad man gör som lärare, säger Ann-Louise Jender, 1—7-lärare.

På båda skolorna jobbar fritids nära och integrerat med lärarna i klassrummen. På Fornbackaskolan är den största utmaningen att arbeta med elevernas språk och kommunikation.
   — Vi får mellan tio och femton nyanlända invandrarbarn varje år. Barn som kanske bara varit några veckor i Sverige innan de börjar skolan, säger Fornbackaskolans rektor Susanne Bille-Andersson.
   Skolan har inga separata förberedelse­klasser utan eleverna börjar direkt i den vanliga åldersadekvata klassen för att få höra och börja prata svenska så fort som möjligt. De nyanlända, som för det mesta börjar i  lågstadiet, får också extra undervisning i svenska som andraspråk och specialundervisning om det behövs.
   Modersmålslärarna förbereder barnen före lektionen genom att på barnens modersmål gå igenom det som ska tas upp. Modersmålsläraren i arabiska har sin tjänst på skolan och undervisar i olika ämnen på arabiska.
   — Det gäller att använda alla tillfällen till att träna språk och kommunikation. Vi sätter hela tiden ord på det vi gör med barnen. När vi är ute, när vi är inne, vad vi än gör, berättar fritidspedagogen Anna Heikman.
   En del av barnen är traumatiserade av svåra upplevelser och lider av posttraumatisk stress. Det märks om inte annat i de ofta våldsamma krigslekarna och som kräver ett aktivt arbete med konfliktlösning på skolan.
   Och resultaten för barnen i stadsdelen Fornhöjden bara rasar. För tio år sedan klarade 64 procent av barnen boende i området gymnasiebehörighet. I dag klarar 50 procent detta. I hela Södertälje klarade 84 procent gymnasiebehörighet för tio år sedan. 2009 hade siffran sjunkit till 77 procent.

På Milstensskolan i Täby ligger fokus på baskunskaperna i undervisningen av de yngre barnen. Pedagogiken är rätt så traditionell, bedömer Helena Heuser, arbetslags­ledare för 1—3 och ansvarig för fritids.
De få invandrarbarn som finns behöver mest få hjälp att förfina sin svenska så att de förstår ordlekar och liknande.
   Våldsamma lekar förekommer knappast. I stället kan det handla om att lära en del barn att vara mindre självhävdande och jagcentrerade i samspelet med andra.
   Föräldrarna vill ha ordning och reda, vill att det praktiska fungerar och vill ha ordentlig koll på barnens kunskapsutveckling, enligt Ann-Louise Jender.
   — Här är det en utmaning att ha på fötterna i förhållande till föräldrarna. Här engagerar sig föräldrarna väldigt mycket och har synpunkter,  positiva som negativa, på allt. Jag är glad att jag har så mycket erfarenhet som jag har och vet varför jag gör det jag gör, säger Helena Heuser.
   Och resultaten för eleverna i Täby som helhet bara förbättras. 2007 var 93 procent av eleverna behöriga till nationellt program i gymnasieskolan. Tre år senare var samma siffra 97 procent. Tio år tillbaka låg siffran på 92 procent.
   I Södertälje tjänar invånarna i genomsnitt näst minst i Stockholms län. I Täby näst mest.  I Södertälje går 42 procent av kommunens budget till skolan. I Täby 52 procent.
   — Vårt största problem i Södertälje är många lågutbildade i kombination med en väldigt hög andel nyanlända invandrare med barn som kommer sent in i grundskolan, säger Thomas Johansson, ordförande (S) i utbildningsnämnden.
   Täbys kommunalråd och ordförande i barn- och grundskolenämnden Sofia Paulsson (M) vill hellre tala om utmaningarna.
   — Vi måste förbättra andelen med fullständiga betyg till gymnasieskolan och öka andelen behöriga lärare, som är för låg, säger hon.

Men kan utbildningen verkligen bli nationellt likvärdig när förutsättningarna är så olika? Kan kommunerna kompensera tillräckligt för sämre förutsättningar?
   I Södertälje fördelas 40 procent av skolpengen utifrån hur de socio-ekonomiska bakgrundsfaktorerna, som utbildningsnivå och andel invandrare, ser ut i området där skolan ligger. Utbildningsnivå väger fem gånger så tungt som invandrarfaktorn.
   Extra pengar till nyanlända invandrar­elever utgår också under två år. Skolpengen kan variera mellan 45 000 kronor per elev och 55 000 beroende på område.
   — Och ändå är resultaten bättre i de områden som får mindre pengar. Men skillnaderna skulle vara ännu större utan kompensationen till de svagare områdena, säger Thomas Johansson.
   I Täby följer skolpengen eleven och är lika stor oavsett i vilket område skolan ligger. För kommunala skolor är den 57 692 kronor för år 1—5, för att ta ett exempel. Skolorna ska klara enklare stödbehov inom ramen för skolpengen. Det finns också en central stöd­enhet för elever i behov av särskilt stöd. Det finns en särskild peng för svenska som andraspråk och ett pengsystem för barn med olika diagnoser planeras.
   I Södertälje tycker Thomas Johansson att det är oacceptabelt med de stora skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan kommuner.
   — Skolan bör fortfarande vara kommunaliserad, men någon form av statligt ansvars­tagande behövs för att göra skolan mer likvärdig. Kommuner med sämre förutsättningar bör få öronmärkta pengar.
   Täbys Sofia Paulsson är emot en nationell skolpeng och förstatligande av skolan, men tror att Täbys skolpengsmodell skulle vara bra för Södertälje.
   — De skulle vinna på att utgå från den enskilda elevens behov av stödresurser istället för att ge resurser till skolor utifrån hur den socioekonomiska situationen ser ut i området där skolan ligger. Det finns inget som säger att inte barn till högutbildade också kan ha behov av stöd.

Södertälje

  • Styre Knapp röd-grön majoritet
  • Invånare 85 960
  • Andel med utländsk bakgrund 42 %
  • Lärartäthet i grundskolan 7,2
  • Andel behöriga lärare i grundskolan 79 %
  • Genomsnittligt meritvärde  197,4
  • Andel av budget som läggs på skolan 42 %

Täby

  • Styre Moderaterna i koalition med Kristdemokraterna
  • Invånare 62 936
  • Andel med utländsk bakgrund 17 %
  • Lärartäthet i grundskolan 7,3
  • Andel behöriga lärare i grundskolan 86 %
  • Genomsnittligt meritvärde 234,8
  • Andel av budget som läggs på skolan 52 %
  • Källor: SCB, »Öppna jämförelser — Grundskolan 2010« (SKL), Skolverkets kommunblad

Experternas råd till politikerna

Vad bör göras för att skolan ska bli mer likvärdig över landet?

Namn Bo Malmberg.
Yrke Professor i kulturgeografi.
Forskar på Det fria skolvalets betydelse.

 

 

»Det borde vara möjligt att i många kommuner åter införa fasta upptagningsområden. Sedan skulle man skapa valfrihet inom skolorna.
   Till exempel kan flera pedagogiska profiler rymmas inom samma skola. Samtidigt får skolan elever med olika socioekonomisk bakgrund. Vi vet att kamrateffekterna har stor betydelse särskilt för elever som kommer från socioekonomiskt svagare hem.
   Men det är inte rimligt att skattebetalarna ska betala för val av rätt sorts kamrater på det sätt som sker i dag.
För att rå på boendesegregationen i de mest utsatta områdena behöver flyktingmottagandet styras upp och alla kommuner ta ansvar. Nu styrs det i hög grad av var det finns tomma bostäder. Visst skulle Täby kunna hyra villor åt dessa. De måste inte hamna i miljonprogramområdena.

 

Namn Sten Svensson.
Yrke Utredare vid Lärarförbundet.
Utreder Den svenska skolans likvärdighet.

 

 

»Det behövs en riktad satsning med statliga pengar till de områden och skolor där eleverna allt mer halkar efter. Det finns i dag en tydlig trend att de svagaste grupperna får sämre och sämre resultat medan de starkare inte bara hänger med utan också får bättre resultat. Mer resurser måste gå till dem med störst behov.
   De som halkar efter är de som har lågutbildade föräldrar eller har utländsk bakgrund. Men det räcker inte att ge mer pengar, lärarna måste också fortbildas i hur man på ett bra sätt arbetar med dessa grupper.
   Gör vi inte det här kommer vi att driva ut dessa grupper i ett utanförskap med stora konsekvenser både för dem och för samhället.«

 

Namn Kajsa Yang Hansen.
Yrke Fil dr i pedagogik.
Forskar på Skillnader i skolors förutsättningar och resultat och jämför med hur det ser ut i olika länder.

 

»Man måste satsa mycket mer än vad man gör i dag i de mest utsatta områdena.
   Man måste också höja lärarnas kompetens. Lärarkompetensen har betydelse för elevernas resultat och välbefinnande. Men det tar lång tid innan den effekten visar sig.
   Det är viktigt att höja läraryrkets status och satsa på lärarutbildningen. Finland är ett gott exempel. Överhuvudtaget är detta en mycket svår och komplex fråga.
   Jag tror inte att det är möjligt att gå tillbaka till ett mera centraliserat sätt att organisera skolan. Detta var inte tillräckligt effektivt. Kanske vissa aspekter som centraliserad skolfinansiering kan ändras tillbaka.

ur Lärarförbundets Magasin