Läs senare

Specialpedagogik för en mångkulturell skola

Fantasifabriken betecknas som en specialpedagogisk insats men ersätter inte lärare som annars skulle funnits. Att ha råd med det är för båda skolorna en prioritering.

24 okt 2002

Som en del i storstadssatsningen var Fantasifabriken ett uppskattat projekt i Skärholmen.
  Någonstans skulle det härbärge
  ras och har i omgångar haft olika lokaler i Lillholmsskolan, där Karin Roslund är rektor.
  Redan från början visste alla att storstadssatsningen skulle ta slut och att Fantasifabriken på något sätt måste införlivas i den van
  liga skolverksamheten för att överleva.
  Tanken var att alla i stadsdelen som kommit i kontakt med projektet skulle bidra med en del från sin budget för att finansiera en bestående verksamhet.
  – Men skolorna har trång budget och sa nej, man ville inte ta det ansvaret, förklarar Karin Roslund.
  Hon och Pär Stårsta, rektor i Bredängsskolan, beslöt då att tillsammans ta över och betrakta Fantasifabrikens verksamhet som en specialpedagogisk insats.
  – De stöttar de vanliga pedagogerna i deras arbete, stöttar barns idéer och arbetar också mycket tillsammans med specialpedagoger. Det handlar ibland även om en del ovärderliga insatser för enstaka elever, insatser som gör skillnad för livet, argumenterar Karin Roslund.
  När de två rektorerna vägde in vad kostnaden för en tjänst i vardera skolan innebär kom de fram till att det måste man kunna hålla sig med i en stadsdel som deras.
  – Det handlar om vad man sätter sist på sin inköpslista, konstaterar Pär Stårsta.
  I båda skolorna har omkring åttio procent av eleverna invandrarbakgrund. Det finns stort behov av språkutvecklande insatser och många som behöver särskilt stöd.

IBredängsskolan, som är en F–9skola, ökar andelen invandrarelever i klasserna. Bland nybörjarna har nästan alla invandrarbakgrund enligt Pär Stårsta, i klasserna högre upp finns fortfarande många elever med svenska namn och svensk bakgrund. Utvecklingen är tydlig.
  – Vi får inte glömma att den vanliga skolan fortfarande är anpassad för vanliga barn med två svenska föräldrar, med traditionell skoluppfostran och kunskap om det svenska samhället, påpekar han.
  Men skolan är till för alla barn och då måste man pröva alla tillgängliga vägar – Fantasifabriken är en av dem. Pär Stårsta ser det som en specialpedagogisk prioritering för att kunna nå ytterligare några barn.
  – Böcker och traditionella läsutvecklingsmodeller leder ingenstans för elever med stora skolsvårigheter och som måste arbeta med bild i sin kommunikation. Det behövs en variation – bild och medier är en modell, andra angreppssätt är musik och teater.
  Både Karin Roslund och Pär Stårsta betonar att det samtidigt är en verksamhet med handfast pedagogik som kommer många till del och gör lärandet roligare.

På Lillholmsskolan är devisen att det ska vara kul i plugget. Allt som håller lusten att lära vid liv är till gagn för alla – både för den som har lätt och för den som har svårt att lära. Bemanningen med nio specialpedagoger har enligt Karin Roslund inte ändrats.
  Med de ekonomiska förutsättningar som fanns från början rymdes all planerad verksamhet inom budgetramarna. Men nu har man hamnat i ett tufft budgetläge.
  – Det beror på att vi bor och lever i ett område där vi lätt förlorar barn.
  Det finns en tendens att flytta sina barn från skolan på grund av att den är så invandrartät. Det är oftast svenska familjer eller invandrarfamiljer med ambitioner som flyttar längs tunnelbanelinjen till vad Karin Roslund kallar mer vita skolor.
  Under det här budgetåret har skolan förlorat en hel klass och därmed deras skolpeng. De barn som i stället flyttar in i Lillholmsskolans upptagningsområde har oftast flyktingstatus.
  – Det gör att budgeten lätt kantrar under ett år. Men vi behöver alla resurser vi hade budget för från början. Det betyder att jag verkligen kommer att få försvara alla våra insatser, för det kommer att kosta något mer än jag har råd med.

Alla lärare på skolanär enligt Karin Roslund behöriga och kvaliteten är hög. Fantasifabriken stärker kvaliteten, barnen behöver det och skolan behöver det för att behålla barnen.
  – Jag vill att våra barn ska vara stolta över sin skola, inte känna att de går i en skola som är ett nerköp därför att den har för många nationaliteter. Det är ingen nackdel utan en jättetillgång.
  Det kommer framtiden att visa, anser hon, förutsatt att man kan hålla kvaliteten.
  Det handlar om ett integrationsarbete, men också om en investering i det framtida samhällets mångkulturella kompetens.

LÄS MER: 

Fantasifabriken profilerar förorten  
Alla ska få möjlighet till ett språk som bär genom skolan och ut i livet. Det var målet när Fantasifabriken startade som ett projekt i Skärholmens storstadssatsning. Nu lever verksamheten vidare på två skolor. 

Barnens livsberättelser blir böcker på riktigt  
I ”Azras bok” finns hennes minnen från Bosnien, från krigets Sarajevo. Boken är ett arbete tillsammans med specialläraren Tuva-Stina Lindén. 

VIVECA BROZIN BOHMAN

ur Lärarförbundets Magasin