Läs senare

Rektor – stå upp för lärarna mot priviligierade föräldrar 

DebattNär skattefinansiering av mensskydd inte får diskuteras och rocka sockorna inte får firas för att föräldrar tycker det är politisk propaganda, har deras inflytande gått för långt. Rektorerna måste sluta böja sig för föräldrarna och börja stå upp för sin personal, skriver läraren Ulrica Björkblom Agah.

Om debattören

Ulrica Björkblom Agah 

Lärare i engelska och drama 

Jag läser i tidningen hur föräldrar har försökt stoppa ett rocka sockorna-firande på en förskola. Föräldrarna hävdar att firandet är en politisk aktion. Ledningen väljer initialt att ställa in.

Några dagar tidigare har jag satt kaffet i halsen då jag läst om Ahmed och Mahmoud som blivit uppsagda på en förskola. ”Ahmed och Mahmoud har utfört sina uppgifter med bravur och de har även fungerat oerhört bra i verksamheten”, skriver förskolan. Trots det fick de båda gå enbart på grund av att föräldrar varit kritiska till att de har invandrarbakgrund.

Illustration: Colourbox

Så pass stor makt har föräldrar fått över skolväsendet.

Det är en skam att föräldrar beter sig så här, såklart. Men vad som är än mer upprörande är svaga skolledare som låter sig styras.

Jag arbetade som lärare i en av Sveriges rikaste kommuner i cirka fyra år, men valde att söka mig till en annan kommun. Den officiella anledningen var ”lång resväg”, men i grund och botten handlar det om just denna problematik: Priviligierade föräldrar och svaga skolledare.

Två exempel från min tid på en skola i denna kommun:

I undervisningen lät jag eleverna debattera olika samhällsfrågor för att öva sina muntliga förmågor. Ett ämne löd: ”Mensskydd ska bekostas genom skattemedel”. Feministpropaganda, enligt föräldrarna. Följderna blir ett drev som fick pågå i uppemot ett halvår. Jag skulle avskedas, det skulle startas namninsamlingar för att få bort mig och jag skulle anmälas till både Skolinspektionen och utbildningsförvaltningen. Detta för att jag låtit mina elever debattera kring hur våra skattemedel ska fördelas.

Det tär på en att behöva öppna inkorgen och varje vecka tvingas läsa hur värdelös man är och drevet resulterade i en längre sjukskrivning.

Vad har vi lärare för skyddsnät? Hur ska vi kunna arbeta med värdegrundsfrågor och fostransuppdraget när vi riskerar att bli utsatta för hot så fort det blir lite jobbigt?

Innan jag slutade på skolan arrangerade jag ett stort arbete kring sexuella övergrepp mot kvinnor. Hela högstadiet var involverat och i och med metoo-hösten hade även ledningen efterlyst arbeten kring just detta. Då händer det igen: föräldrar ropar ”feministpropaganda”. Jag blir nu uppmanad av skolledningen att vara ”neutral” kring frågor som dessa.

Vad har vi lärare för skyddsnät? Hur ska vi som lärare kunna arbeta med värdegrundsfrågor och med fostransuppdraget när vi riskerar att bli utsatta för hot så fort det blir lite jobbigt?

Att belysa att människor inte har samma rättigheter är obekvämt, det skaver att inse sina egna privilegier. Barn, ungdomar och föräldrar kommer att reagera, det får vi räkna med.

Vad som INTE får hända är att skolledare är så ängsliga att de väljer att kasta sin personal till vargarna. Konsekvensen blir att skickliga och engagerade lärare flyr kommuner, eller till och med flyr professionen helt och hållet.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

Relaterad läsning

ur Lärarförbundets Magasin