Läs senare

Strävan efter lika utfall är ett övergrepp mot barnen

ReplikTänk om pojkar visar ett större intresse för bilar och flickor för dockor även efter att de ”hittat sig själva” med hjälp av genuspedagogisk påverkan. Vi borde nöja oss med att erbjuda barnen lika möjligheter, skriver lärarstudenten Elias Brunzell.

Om debattören

Elias Brunzell

Förskollärarstudent

Kalmar

Genusdebatten fortsätter i och med att förskolans nya läroplan Lpfö 18 lanserats. Linda Palm skriver i ett debattinlägg i Lärarnas Tidning att genuspedagogik handlar om att barn ska vara barn, att alla barn ska få möjlighet att vara just det barnet de själva vill.

Vidare läser jag i Lärarnas Tidning om genuspedagogen Elis Storesund som i ett reportage berättar att ”vi kanske märker att flickor och pojkar delar upp sig i grupper efter kön. Så vill vi inte ha det. Kan vi då göra något så att barnen möts och blir personer i stället för att identifiera sig med kön”.

Illustration: Colourbox

Syftet med denna pedagogik uttrycks med att barnen ska ”hitta sig själva”. Men tänk om majoriteten flickor och majoriteten pojkar uppvisar könsstereotypa intressen efter att ha ”hittat sig själva”? Tänk om majoriteten pojkar visar ett större intresse för bilar än dockor och tvärtom för flickor när dessa barn ”får möjlighet att vara just det barnet de själva vill”, som Linda Palm uttryckte det.

Synen att barn blir könsneutrala personer efter att ha hittat sig själva och fått möjlighet att vara just det barn de själva vill utgår från idén om att barn föds som oskrivna blad och att könsuttryck endast är ett resultat av sociokulturell prägling.

Tänk om barn inte är oskrivna blad. Tänk om det finns biologiska faktorer som påverkar barnens könsuttryck.

Men tänk om det är tvärt om? Tänk om barn inte är oskrivna blad. Tänk om det finns biologiska faktorer som påverkar barnens könsuttryck.

Vissa menar att genuspedagogik inte handlar om att gå emot biologin utan bara syftar till att utöka barnens möjligheter till val av lekar, sporter och aktiviteter. Den aspekten håller jag med om, att se jämställdhet som en strävan efter att ge alla människor lika möjligheter.

 

Men jag håller inte med om att jämställdhet är att sträva efter lika utfall. Tänker man som Elis Storesund i Lärarnas tidnings reportage att ”så kan vi inte ha det” när flickor och pojkar delar upp sig i grupper efter kön, då är det just strävan efter lika utfall som är målet med den pedagogiken.

Jag ser det som ett övergrepp mot barn att de ska ifrågasättas för att de leker med barn med samma intresse. Och huruvida ett barns intresse främst påverkas av biologi eller yttre sociokulturella faktorer borde vara lätt att ge ett vetenskapligt svar på.

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se

ur Lärarförbundets Magasin