Läs senare

Svordomar mänskligt behov

”Din mamma”, ”fitta” och ”hora”. Svenskans nya svordomar var otänkbara tidigare. 
– Vi tar in svordomar som funnits i andra språk i flera hundra år, säger Magnus Ljung, professor och författare till ”Svordomsboken”.

17 aug 2006

 Lika bra att varna direkt. Den här texten kan uppröra känsliga personer – om den inte redan gjort det. Men vad man än personligen tycker om svordomar går det inte att blunda för att de finns där, i synnerhet i skolan. 
   Det tycks vara ett mänskligt behov att ha förbjudna ord att ta till för att uttrycka känslor. Det menar Magnus Ljung, professor emeritus i engelska vid Stockholms universitet. Att svära behöver inte betyda ett torftigt språk, anser han. Tvärtom – svär man någorlunda kreativt, så kan det faktiskt tyda på ett bra ordförråd. Svordomarna kan också skapa solidaritet, intimitet och kompisanda, till exempel i lumpen. I vissa lägen tror han att det rentav kan vara bra att svära. När man exempelvis hamrar sig på tummen så fyller svordomen en rent terapeutiskt funktion. 

En svordom är ett stående uttryck som inte förändrats mycket över tid. Den innehåller också någon form av tabubrott. Dessutom har orden i svordomen förlorat sin ursprungliga betydelse. Är du arg och utbrister ”Skit!”, är det knappast längre någon som tänker på avföring. När uttrycket förlorat all tabuladdning kan man säga att det har tjänat ut som svordom. I framtiden kan man tänka sig att vi måste byta ut våra gamla svordomar mot nya tabubrott. Moderna tabun skulle kunna vara döden eller cancer, funderar Magnus Ljung. 
   I svenskan och tyskan har svordomarna cirklat runt djävulen och hans anhang, samt kring olika ord för avföring. Men vi behöver bara gå till Danmark och Norge för att möta ett uttryck som forpulet (”förknullat”), som hittills varit otänkbart i svenskan. 
   I många andra språk är incestmotivet och hädandet av religiösa företeelser vanliga. I spanskan och italienskan kan man till exempel säga ”Jag skiter på Gud”. Uttryck som ”Din mamma” (underförstått ”är en hora” eller liknande) finns i så skilda språk som ryska, arabiska, spanska och kinesiska. 

En intervjuundersökning som Magnus Ljung gjorde med ungdomar i Tensta i Stockholm, visar dock att nya svordomsmotiv är på väg in i svenskan, motiv som samlag, könsorgan och incest. Några av de vanligaste svärorden bland Tenstaungdomarna var ”fitta”, ”kuksugare”, ”din mamma”, ”hora”, och låneorden ”fuck you” och ”shit”. Intressant är att de nästan bara tillhör en och samma svordomstyp, nämligen aggressiva utrop riktade mot andra personer. 
   Varför svordomar upprör beror på vem du är och vilken situation det gäller. Den djupt religiöse kan tycka att det alltid är fel att svära – det är hädelse att bokstavligen åkalla djävulen eller missbruka Guds namn. De flesta människor har dock ett dubbelt förhållande till svordomarna, menar Magnus Ljung. Situationen avgör när det passar. Det finns positiva och negativa effekter både med att svära och inte svära. Den som inte svär kan ses som vårdad och intellektuell i vissa sammanhang, men som snorkig och en vekling i andra. Den som svär tonar ibland fram som tuff och en karlakarl (om det är en man), och ibland som en person med dåligt ordförråd. 
   För att kunna svära på ett främmande språk, måste man kunna det väldigt väl. En bra idé tycker Magnus Ljung skulle vara att prata om svordomar i skolan, om hur och när man svär – på svenska och i andra språk. Budskap nummer ett skulle i så fall vara att inte svära för mycket. När man inte talar på sitt modersmål är det svårt att känna ordens verkliga valör och därför gäller det att vara försiktig. Det gäller också inlånade ord. På svenska använder vi numera ofta det engelska ”Shit!” som utrop när vi blir glada eller förvånade. I engelskan uppfattas samma uttryck som betydligt fulare. 
   Själv svär Magnus Ljung inte så ofta. På sin höjd säger han ”jävla fan” tyst för sig själv. Svordomar som ”hora” och de med mammamotiv gör honom illa berörd. 
   – Jag hör vad orden betyder. De är så oerhört nedsättande och kvinnoföraktande. 

FAKTA / DET VISSTE DU INTE OM SVORDOMAR I UTLANDET 

FRANKRIKE 
I 1500-talets Frankrike var straffet hårt för den som svor. Första gången en person dömdes fick han eller hon böter. Andra gången fick man läppen spräckt. Vid tredje resan fick man tungan genomborrad. Lyckades man trots det svära, och bli fälld, var straffet hängning med strypsnara. Än i dag kan det vara riskfyllt att svära i Frankrike. Nyligen hotades en vissångare med tre års fängelse för att ha sjungit ”Jag pissar på Frankrike, jag pissar på de Gaulle”, enligt Magnus Ljung. 

RYSSLAND 
De mustigaste svordomarna står nog ryssarna för. Vart och vartannat ord är ett kraftuttryck och det är lätt att bilda nya. Ingen ryss tycks reagera över att en annan ryss stoppar in ord som ”hora”, ”kuk” och ”knulla dess mamma” mitt i en vardaglig berättelse. 

JAPAN 
Japanskan har ganska få svordomar. Ett av japanskans fulaste ord är ordet för ”boskap”. Förklaringen går tillbaka i tiden, då den folkgrupp som skötte boskapen var utstött ur samhället. Att kalla någon för ”boskap” är alltså att antyda att han eller hon tillhör den folkgruppen. 

KINA 
På mandarinkinesiska är en av de värsta svordomarna ”sköldpaddans ägg”, eftersom det anspelar på att man har oäkta börd. Samma betydelse har ”åsneägg”. 

MARIA LANNVIK DUREGÅRD 

ur Lärarförbundets Magasin