Läs senare

Hon ger nyanlända en rakare väg till språket

PorträttMarie Rödemark var sämst i skolan på franska. I dag är hon en av författarna till läroböcker i språket. Nu har hon utvecklat ett utbildningsmaterial för nyanlända som ska lära sig svenska.

av Lenita Jällhage
19 Mar 2018
19 Mar 2018
Hon ger nyanlända en rakare väg till språket
Marie Rödemark är nästan ständigt i rörelse och igång med något projekt i Åre. En vanlig dag går hon 15 000 steg. Foto: Niclas Vestefjell

Elever ser på en tiondels sekund om du är en gnu eller ett lejon på ditt kroppsspråk. Om du går in i klassrummet som en gnu är det kört.

Det säger läraren Marie Rödemark. Hon är väldigt fysisk i sitt kroppsspråk och utnyttjar hela klassrummet som en scen. Det finns en stark energi i klassrummet. Trots att ämnet är franska så hinner hon diskutera både japaner och begrepp som hyperbol och oxymoron med klassen. Det skrattas mycket. Hennes egna svårigheter med franska som ung har lärt henne förstå elevernas problem med språket.

Marie Rödemark arbetar som lärare i franska och svenska, under tre dagar i veckan på Duvedskolan och två dagar på gymnasiet i den närliggande tätorten Järpen.

Jag var sömnlös långt in på nätterna eftersom jag kände panik över att inte kunna göra mer för alla dessa människor.

Under de senaste åren har hon tagit sig an en ny utmaning – att ge nyanlända möjligheten att lära sig svenska.

Hösten 2015 placerade Migrationsverket 1 000 asylsökande i Åre kommun med drygt 11 000 innevånare. Busslaster med 700 män, kvinnor och barnfamiljer fyllde hotellet Continental Inn, några kilometer utanför Åre by. Resten flyttade in i det lilla samhället Kall, 4 mil därifrån.

— Jag ville hjälpa till men var jättenervös när jag åkte till förläggningen i Kall första gången. Min son Jonathan följde också med. Han var då sju år, säger hon.

Marie Rödemark ser sina elever som sina barn och tar sig alltid tid att lyssna. Foto: Niclas Vestefjell

Efter besöket kände hon sig peppad och tog kontakt med andra Årebor som engagerat sig i ett nätverk för de asylsökande kallat Välkomstgruppen. I december 2015 startade de Sprintprojektet. Det gick ut på att de nyanlända skulle få stöd att studera svenska redan som asylsökande för att lättare komma in i samhället.

– Jag erbjöd mig att göra utbildningsmaterialet eftersom jag hade skrivit åtta läroböcker i franska och visste vad som krävdes för att nå en rimlig språknivå. Jag var ändå sömnlös långt in på nätterna eftersom jag kände panik över att inte kunna göra mer för alla dessa människor.

Hitintills har hon lagt 1 200 timmar av sin fritid på att göra lektionsmaterialet. Asylsökande och andra frivilliga har hjälpt till med översättningar från engelska till språk hon inte själv behärskar. I utbildningsmaterialet står de svenska orden sida vid sida med de språk som de asylsökande själva talar. Ibland finns det också bilder.

I dagsläget finns 70 lektioner. Många av dem är översatta, till upp till 16 språk, och hon utvecklar fortfarande nytt material som är fritt att använda för icke kommersiellt bruk.

— Många lektioner är behovsanpassade för exempelvis ett besök hos läkaren eller inköp i mataffären. Jag skapade bland annat en detaljerad lista med kryddor utifrån de nyanländas behov.

För att snabbt få igång lektionerna i svenska undervisades först ett 30-tal av de asylsökande, som talade bra engelska och var villiga att lära andra. De höll sedan lektioner i grupp för sina landsmän med hjälp av volontärer som stöttade i det svenska uttalet. Det hela växte snabbt till ett stort projekt. Kommunfolk vallfärdade till Åre kommun för att se på ”Åremodellen”.

En kväll med delar av familjen – extrasonen Elnathan, sonen Jonathan och maken Thomas. Foto: Niclas Vestefjell

När Marie Rödemark började i Sprintprojektet hade hon aldrig gjort ett youtube-klipp. Men för att de asylsökande skulle kunna öva själva på det svenska uttalet gjorde hon även filmer som komplement till lektionsdelarna. Nu har hennes youtube-filmer över 1 000 visningar per dygn och har visats 750 000 gånger. Flest användare finns i Sverige men filmerna nyttjas även i länder som Thailand och Vietnam.

– De ursprungliga deltagarna i Sprint pratar bra svenska. De som fått uppehållstillstånd springer rakt igenom undervisningen i svenska för invandrare. Tänk vilken samhällsvinst det varit med alla människor som inte behövt gå SFI från grunden, säger hon.

I dag bor ett hundratal asylsökande kvar på Continental Inn medan Kall är helt avvecklat. De flesta flyttades i slutet av 2016 och i maj stängs boendet helt.

– Jag är så arg på Migrationsverket för att de flyttat människor härifrån där vi har ett upparbetat nätverk runt dem. Förutom det personliga lidande det skapar för barn och vuxna som rycks upp från en plats där de börjat etablera sig så kostar det en massa skattepengar när människor ska flyttas runt och börja om på nytt.

Jag skäms ibland över att vara svensk – men inte Årebo.

Många Årebor har, precis som Marie Rödemark, ilsknat till över Migrationsverkets beslut. De har öppnat sina hem för de nyanlända.

– Om någon hotas av att behöva flytta ifrån Åre försöker vi ordna bostad i våra interna nätverk. Det kan också handla om att hjälpa till att hitta en praktikplats, utbildning eller ett arbete.

– Jag skäms ibland över att vara svensk – men inte Årebo. Jag upplevde det som lite kallt och ytligt här tidigare, men efter 2015 då jag lärde känna alla härliga människor i nätverket, har det blivit varmt här för mig.

Tio minuter efter att Marie Rödemark har kört förbi den upplysta Åreskutan svänger hon in mot Duved. Det är ett litet samhälle med 600 bofasta som växer snabbt på grund av bristen på bostäder i Åre by.

Det är mörkt när hon parkerar framför familjens villa. Maken Thomas möter oss i dörren och tioåriga sonen Jonathan och extrasonen Elnathan, 16 år, kommer och hälsar.

L´église, säger Marie Rödemark, och visar eleverna med hela ansiktet hur hon uttalar ordet kyrkan på franska. Hon är väldigt uttrycksfull under sina lektioner på Duvedskolan. Foto: Lenita Jällhage

Marie Rödemark visar runt i huset. Det är fullt av böcker, både skönlitteratur och faktaböcker om språk, pedagogik, retorik och kroppsspråk. På ovanvåningen har familjen precis blivit klar med en ombyggnad. Det stora allrummet har minskats till förmån för ytterligare två sovrum, så att alla nya familjemedlemmar ska få plats.

Osama Ala Rashi från Syrien var den första som flyttade in hos familjen Rödemark julen 2016. Marie Rödemark lärde känna honom när han deltog i Sprintprojektet. Han bodde hos familjen i ett halvt år och hon glömmer aldrig samtalet med Osamas mor från Damaskus på nyårsafton 2016.

— Jag fick telefonluren från Osama och medan jag hörde skott på håll sa hon: Jag älskar dig för att du tar hand om min son. Samtalet var så känsloladdat att jag bara gick in på toaletten och grät efteråt.

I dag är Osama 22 år, precis som Marie Rödemarks äldsta son Johannes. Båda två bor och studerar i Östersund. Osama studerar kemi och fysik på gymnasienivå för att kunna söka till tandläkarutbildningen.

I oktober 2016 blev Marie Rödemark även god man till Hassan från Afganistan, som i dag är 17 år. Han kom som ensamkommande barn till Sverige i januari 2015. Hassan fick nyligen permanent uppehållstillstånd och hon utsågs då till hans vårdnadshavare fram till han fyller 18 år i augusti. Hon är även hans lärare i svenska på Järpens gymnasium. I veckorna bor han oftast på ett boende nära skolan i Järpen, men under helgerna har han sitt rum hos familjen Rödemark i Duved.

”Marie är väldigt omtänksam, en riktigt tuff kämpe. Hon tar hand om alla andra som behöver hjälp först och i andra hand om sig själv. Det bästa är att hon är så full av energi!” Hassan, 17 år, som Marie Rödemark är vårdnadshavare och lärare till. Foto: Niclas Vestefjell

— De här senaste 2,5 åren har verkligen berikat mig och familjen. Jonathan älskar alla sina bröder och skulle vilja ha dem hemma jämt.

I Marie Rödemark s arbetsrum är det fortfarande lite rörigt efter ombyggnationen. I en hög i bokhyllan ligger utmärkelser som hon fått både som lärare och för sitt engagemang för nyanlända: Kungliga vitterhetsakademins pris, Årets folkbildare, Guldstjärnan, Åre kommuns integrationspris och inbjudan till Kungliga Sverigemiddagen.

Hon verkar ha ett kluvet förhållande till sina utmärkelser.

— I Åre är majoriteten egenföretagare och här ska man tro att man är något. Men jag drivs varken av pengar, makt eller utmärkelser utan har en inre drivkraft och envishet att arbeta för det jag tror på. Jag kan aldrig gå emot mig själv. Det ser jag som mental prostitution, säger Marie Rödemark.

Under sju år, i början på 2000-talet, åkte Marie Rödemark runt i Sverige och föreläste för andra lärare om språk, elevportfolio, kroppsspråk och mycket annat. Hon hade då precis varit medförfattare till sin första lärobok i franska

– Escalade 1. Förlaget ville att hon skulle dela med sig av sina pedagogiska tips. Efter det rullade det på med både läroböcker och föreläsningar.

År 2008 förändrades dock livet radikalt. Under en skidtur blev maken Thomas akut sjuk på grund av ett medfött hjärtfel. Han var nära att dö. Efter det följde en tid då Marie Rödemarks fokus låg enbart på familjen och hon slutade föreläsa. I dag åker Thomas skidor igen.

Jag är väldigt tydlig i mitt ledarskap. Det här är mitt klassrum.

— Vi är olika. Thomas är lugn. Jag måste ständigt ha något bra projekt på gång. Men vi har gemensamma värderingar.

Marie Rödemark har bott i Åre sedan 1989 då hon fick arbete på den kombinerade gymnasieskolan och grundskolan i Järpen.

Hon växte upp i Köping, där hennes mamma hade dagbarn och arbetade på fabrik. Pappan var gymnasieingenjör.

— Mamma var min stora idol. Hon var positiv, spontan och energifull. Men det är min storasyster Jeanette, som är två år äldre än mig, som format mig mest av alla.

”Marie har en öppen ­attityd. inget är svårt. Hon är en ­människa som inte söker sitt utan ser andras behov, men är också beroende av att vi andra fångar upp ­hennes idéer.” Urban Widholm, flyktingvolontär och hotellägare i Undersåker. Foto: Niclas Vestefjell

När systern var 18 år bröt hennes schizofreni ut. Föräldrarna var nyskilda och Marie hade just börjat på gymnasiet. Marie beskriver sin gymnasietid som ett stort svart hål.

— Det var tufft att vara syster. Jag ville märkas så lite som möjligt i skolan. Jeanette var väldigt utåtagerande. Och jag försökte hela tiden att balansera upp allt.

Trots att det var svårt att få studiero hemma fick hon ganska bra betyg. Hon var bäst i matematik och sämst i klassen på franska både i grundskolan och på gymnasiet. Ändå åkte hon som aupair till Frankrike efter gymnasiet.

När Marie Rödemark kom hem från Frankrike började hon studera på Lärarutbildningen i Örebro och Uppsala. Hon kom in som åttonde reserv och läste svenska och franska – men hon fick kämpa.

— En elak lärare i svenska sa till mig inför hela klassen: Marie är du invandrare? Det verkar som du flyttade hit som 12-åring. En annan sa: Marie jag tycker att du ska sluta genast på Lärarutbildningen, du har så dålig grammatik.

Men påhoppen sporrade henne bara att studera stenhårt för att bli bland de bästa.

— Jag kände att de här människorna inte ska få förnedra eller förstöra för mig, säger hon.

Efter en snabb kopp kaffe och lite småprat i lärarrummet i Duvedskolan skyndar Marie Rödemark iväg till klassrummet. Hon stannar till vid en elev som halvligger i ett fönster i trappuppgången och försäkrar sig om att eleven mår bra.

Hon kallar eleverna för ”mina små änglar” under lektionen. Hon använder många olika sätt att få dem att interagera med henne och varandra.

— Självklart finns det små änglar som får svans ibland, men då är jag väldigt tydlig i mitt ledarskap. Det här är mitt klassrum. Jag äger det helt, men med kärlek, respekt och gränser, säger hon.

– Jag älskar att utöva ledarskap men det tar tid. Respekt måste man förtjäna. Om jag vore respektlös mot eleverna så skulle jag inte kunna forma dem.

ur Lärarförbundets Magasin