Läs senare

”Tystnadskulturen i förskolan måste brytas!”

debattTystnadskulturen och normaliseringen av problemen, som numera allt oftare kallas för utmaningar, måste brytas. Det skriver legitimerade förskolläraren Linda Palm.

24 okt 2019
”Tystnadskulturen i förskolan måste brytas!”

I juli i år fick förskolan en ny reviderad läroplan. Där framgår ett förtydligat utbildnings- och undervisningsuppdrag för förskollärare. Det ska planeras, dokumenteras, reflekteras, följas upp och utvärderas. Det ska förberedas för föräldramöten och utvecklingssamtal. Samtidigt förväntas och behövs man också ständigt vara i barngrupp. Grupperna växer och det är inte ovanligt med 20-25 barn på en avdelning om tre personal. Det är svårt att gå ifrån, inte bara ur ett barnsäkerhetsperspektiv utan också på grund av vetskapen att kollegorna går på knäna under tiden man är borta. Det konstanta dåliga samvetet. Det pratas om stresstålighet och det är något man minst sagt måste ha för att klara av att arbeta i förskolan – men vart går egentligen gränsen?

En forskningsrapport från Malmö universitet visar att psykisk ohälsa ökar bland förskollärare och att förutsättningarna för förskolan och förskollärares uppdrag är mycket problematiska. Det handlar om hög arbetsbelastning, brist på resurser, gränslöshet i uppdraget och utsträckt lojalitet.

I flera förskolegrupper på facebook kan man ta del av förskollärare som känner oro och ångest över de stora barngrupperna, över att hinna se alla barnen, över att hinna göra alla uppgifter som man utifrån läro- och verksamhetsplan förväntas, över att räcka till. Detta samtidigt som man utanför arbetet gärna vill ha ett aktivt och fungerande privatliv. Men hur ska orken finnas till? Vi kan läsa om förskollärare som går till jobbet fastän de är sjuka, för att inte ställa till det för kollegorna. ”Det är redan underbemannat. Jag är ju bara lite förkyld och febern är ju faktiskt inte så jättehög.”

OM DEBATTÖREN

Linda Palm
Ålder: 28
Gör: Leg. förskollärare Stockholm

Vi kan läsa om förskollärare som stannar hemma, vilket man bör göra när man är sjuk, om inte för återhämtning så för att minska smittorisken, men som inte bara ligger hemma med förkylning och feber utan också har en klump i magen av oro och ångest. ”Jag ställer till det för mina kollegor, de kommer inte att få in någon vikarie och någon kommer att bli tvungen att jobba över för att jag inte är där.” Detta leder i sin tur till en mer långvarig stress och ökad oro och ångest. Anledningen till varför man valde att arbeta med barn från första början, kanske för att man brinner för barns utveckling och lärande och vill ge alla barn en pedagogisk och likvärdig förskola, har hamnat skymundan och fokus ligger mer och mer på tillfälliga lösningar och effektiviseringar i verksamheten.

Det som i själva verket är stora problem som bör uppdagas ses numera allt oftare som utmaningar och normaliseras allt mer i förskolans värld. Det förväntas att man ska ställa upp och jobba övertid när en kollega är sjuk för att man inte får in någon vikarie, det förväntas att man ska hinna planera, dokumentera, reflektera, utvärdera och följa upp på ibland så lite som en timme i veckan, det förväntas att man ska utföra arbetsuppgifter som inte tillhör yrket, det förväntas att man går sjuk till jobbet för att täcka upp bristen på personal, det förväntas att man ska göra allt och lite till. Samtidigt sjukskrivs allt fler förskollärare för psykisk ohälsa och utmattningssyndrom. Sambandet är klart och tydligt, men ändå verkar det inte som att någon bryr sig.

Det här är ett strukturellt problem som växer i rasande takt och normaliseringen och tystnadskulturen måste brytas. Vi lär barnen om hur viktigt det är att säga stopp när något känns fel, så varför lever vi inte som vi lär? Vi måste stå upp för oss själva och visa yrkesstolthet. Vi måste våga säga stopp och ställa högre krav. Det handlar om vår arbetsmiljö och om vår psykiska hälsa. Vi måste våga säga ifrån innan det är försent. För om inte vi orkar, om inte vi mår bra – hur ska barnen göra det?

Om LT Debatt

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debattera hos oss!

Välkommen att göra din röst hörd i Lärarnas tidning. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.

Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararnastidning.se


FÖLJ OSS GÄRNA PÅ INSTAGRAM!

ur Lärarförbundets Magasin