Läs senare

Utfrysning svårt hantera i klassen

En grupp elever fryser ut en annan elev. Hur ska läraren och skolan agera? Tre lärare berättar om förvirring, maktlöshet och brist på stöd.

Utfrysning svårt hantera i klassen
Bild: Emma Hanquist

»Jag kände mig intensivt ensam som lärare i det här«

När Gunilla tog över fyran till hösten fick hon en obehaglig känsla i magen. Hur kommer den här klassen att fungera?I klassen fanns tre starka och dominerande tjejer som allt snurrade runt och som pratade mycket och kommenterade allt.

Ett år senare skulle hennes farhågor besannas. Dagarna innan skolan startade fick Gunilla veta att det skulle komma flera nya elever till klassen.

En av de båda nya flickorna smet tyst in i klassen, medan den andra flickan var mera självsäker. Och det var hon som sedan blev utfryst.

Denna dag blev början till flera års kaos med både fysisk mobbning, verbala tillmälen och aktiv utfrysning. Det verkade som om den nya utåt självsäkra flickan triggade igång något hos främst en av tjejerna i tjejgänget, hon som kom att bli den ledande mobbaren.

— Jag tänker att de på sätt och vis var ganska lika som personer. De tog båda plats och ville synas.

Utfrysningen visade sig både under lektionstid och på rasterna. Det suckades och stönades när den utfrysta flickan skulle vara med i grupper.

— Jag fick hela tiden ligga före med gruppindelning och se till att hon fick vara med.

På rasterna var hon för det mesta för sig själv.

— Jag pratade med henne och sa att du kan väl försöka söka dig till andra kompisar än de tre i tjejgänget. Men det var som om hon kämpade för att bli accepterad av just dem.

Tjejgänget å sin sida släppte inte in henne i gemenskapen och fick med sig flera mera passiva klasskamrater, som i sin tur var rädda för att bli nästa mobboffer, menar Gunilla.

Gunilla bedömde att hela situationen var så allvarlig att hon aldrig kunde lämna klassrummet. Hon var hela tiden rädd för att det skulle blåsa upp nya mobbningsattacker.

Hon tog också tidigt upp det allvarliga läget med både skolledning och mobbningsteamet. Men hon tycker att skolledningen brast när det gällde att göra något åt situationen.

— Med tanke på att problemen med tjejgänget hade funnits i flera år så förstår jag inte hur man kunde låta det fortgå och sedan släppa in nya elever i klassen utan att fråga mig som klasslärare först.

Mobbningsteamet förde dock samtal med både mobbaren och den mobbade.

— Det pratades om att dela på mobbaren och den mobbade. Men det skedde inte förrän det kom en ny skolledning och flickorna skulle börja sjuan. Då delade man på dem och det ledde omedelbart till en bättre situation för den utfrysta.

Kurt blev den utfrusna flickans nye lärare i sexan. Han säger att situationen kring henne är det värsta han varit med om som lärare under alla sina år.

Samtidigt såg han hur hon led av hur det var, fast hon höll en tuff fasad utåt.

— När hon ibland fick vara med sken hon upp som en sol.

Både Gunilla och Kurt hade intensiva kontakter med den mobbade flickans föräldrar, främst mamman som var väldigt oroad över situationen. De hade också kontakt med mobbarens föräldrar.

— Jag förstår föräldrarnas oro för sin utfrusna dotter. Men jag kände mig också ifrågasatt av dem. Gjorde jag verkligen tillräckligt mycket? Hade jag egna barn? Kunde jag förstå? Sådana frågor haglade, berättar Gunilla.

Hon tycker att föräldrar i den här situationen bör få hjälp av någon utomstående som kan ge dem ett bättre stöd än den pressade läraren.

Kurt är kritisk mot skolledningens bristande insatser för att få stopp på mobbningen. Det är väldigt svårt för vanliga lärare att klara av sådana här situationer själva, menar han.

— Vi jobbade till exempel med SET, som är ett program för social och emotionell träning, under denna tid. Vi genomförde en SET-övning som slutade i katastrof och fick avbrytas.

Övningen gick ut på att lärarna och klassen, inklusive den utfrysta flickan, skulle sitta i ring och diskutera mobbning.

— Vi hann inte mer än att säga att vi skulle prata om utfrysning och mobbning förrän klasskamraterna attackerade flickan. Det är ett exempel på hur fel det kan bli. Man måste vara väldigt ödmjuk inför hur svårt det här är att klara av.

Både Gunilla och Kurt efterlyser professionell hjälp i sådana här svåra fall.

— Jag förstår inte heller att jag inte slog näven i bordet och krävde en vuxen till i klass-
rummet. Jag kände mig intensivt ensam som lärare i det här. Länge gick jag också med skuldkänslor och hade svårt att sova, berättar Gunilla.

Nu har hon blivit mer vaksam och lyssnar på sin magkänsla när en klass inte fungerar.

— Jag tycker att man inte ska vara så rädd för att sära på grupper och klasser. Jag har sett goda exempel på hur elever kan få nya bättre roller. 

 

»Svårt för nya flickor att komma in i gamla tajta gäng"

Angela är och har varit mentor för flickor som känt sig mer eller mind­re utfrusna i sin klass.

— Vi har en lite speciell situation på den här gymnasieskolan. Grund­skolan ligger i samma byggnad och det betyder att många tjejer fortsätter i sina gamla tajta gäng när de börjar ettan i gymnasiet. Det gör det svårt för nya flickor att komma in.

Pojkarna är däremot mera öppna för nya kamrater, tycker hon. För några år sedan kom en ny flicka mitt under terminen.

— Det var en trevlig, ambitiös tjej, minns Angela.

Klassen hon kom till var en klass med några tuffa tjejer. Och det skulle visa sig svårt för den nya att komma in i gruppen.

— Flickan kände att hon inte blev mot­tagen i gruppen. Det kom fram så småningom när vi pratade på mentorstiden.

Hon upplevde att hon inte hade någon att prata med på rasterna och att hon uteslöts ur grupparbetena.
Angela tog upp problemet med lärarna i arbetslaget och de enades om att se till att flickan kom med i de olika grupparbetena.

Flickans mamma tog kontakt med Angela och krävde ett flickan skulle få läsa på distans i stället.

— Det kan kortsiktigt se ut som en bra lösning men på längre sikt leder det till ännu mer utanförskap.

Dessutom är det resurskrävande för skolan. Vi sa att det är viktigt att flickan är med på lektionerna för att kunna bli integrerad.

Mamman tyckte att skolan inte gjorde tillräckligt för att lösa problemen och anmälde skolan.

— Det var frustrerande för mig för jag tyckte att jag gjorde allt jag kunde. Pratade med arbetslaget, rektor, kurator och lika­behandlingsgruppen. Men till slut bytte flickan skola.

Angela ser liknande utfrysningstendenser omkring sig då och då på skolan. Det är de gamla tjejgängen som kan vara tuffa mot nya tjejer och inte släppa in dem. Ibland kan det också handla om tillbakadragna
och blyga flickor som har svårt att hävda sig i gruppen.

— Jag försöker prata med klasskamraterna att de ska dra med dem som drar sig undan. Det gör de också ibland. Men de kan känna att de blyga har svårt att hänga på själva och ta egna initiativ. Vi försöker också styra grupparbetena så att de inte bara jobbar med sina kompisar. Jag skulle önska att föräldrar­na också ville samarbeta mera med oss på skolan.

 

Fotnot: Namnen är fingerade.

ur Lärarförbundets Magasin