Läs senare

Vad är det för fel på Amanda?

av Mikael Ekström
02 okt 2014
02 okt 2014
Mikael Ekström är grundskollärare 1—7 på Banslätts­skolan i Tullinge.
Mikael Ekström är grundskollärare 1—7 på Banslätts­skolan i Tullinge.

Det var fredag eftermiddag. Min sista lektion med 4A hade precis avslutats till elevernas belåtenhet. Lia dröjde sig kvar. Hon läste läxbladet som jag nyligen hade delat ut. Det var ett kopieringsunderlag från en pärm som hette »Mellan raderna«. I korta drag bestod läxan av en text med tillhörande frågor av karaktären »mellan raderna«. Eleverna var helt enkelt tvungna att läsa, you got it, mellan ­raderna för att hitta svaren. Jag hade haft denna typ av läxa i ett par veckor med ett ganska bra resultat.»Har du läst den här texten?« frågade Lia.

»Jadå, det är väl klart«, sa jag.

I ärlighetens namn var det ett bra tag sedan jag ögnade ­igenom de där texterna. »Mellan raderna«-uppgifterna fyllde sin funktion, men texterna var tråkiga och harmlösa små ickehändelser.

»Men Micke, vad är det här för fråga?« sa Lia upprört.

»Vad menar du?« sa jag.

»Som sista fråga står där ‹Vad är det för fel på Amanda?›«

»Ja?«, sa jag, mer som en fråga än som ett påstående.

Lia tittade på mig. Hon såg genuint bekymrad ut.

»Det låter ju som om Amanda är psykiskt sjuk i huvudet!«

Trots att jag inte hade denna text på näthinnan kände jag mig ändå övertygad om att det inte fanns en berättelse om en psykiskt sjuk person bland kopieringsunderlaget. För säkerhets skull tog jag en kopia av läxbladet och läste. Texten handlade om en tjej som hette Amanda och som hostade och hade feber. Hon var tack och lov inte psykiskt sjuk. I huvudet.Jag höll med Lia om att frågan var väldigt olyckligt formulerad. Hon nöjde sig med det och gick hem. Hennes reaktion imponerade faktiskt på mig. Lia hade läst en tämligen tråkig text kritiskt och ifrågasatt vad som stod där. Som lärare kunde jag egentligen inte önska mig mer.

När läxan lämnades in onsdagen därpå hade samtliga elever svarat något i stil med: »Hon är förkyld«, på frågan som löd »Vad är det för fel på Amanda?« Alla utom Lia. Hon hade skrivit: »Det är inget fel på Amanda, hon är bara lite förkyld.«Lia hade naturligtvis helt rätt. Hennes svar var genialt. Där och då kändes det som om Lia kunde gå hur långt som helst. En framtida forskare, föreläsare, jurist, politiker, tja, till och med lärare. Världen låg för hennes fötter och jag ville i det ögonblicket intala mig själv att jag hade en liten del med hennes utveckling att göra.

ur Lärarförbundets Magasin