Läs senare

Värdegrund ska visas i handling

ReportageArbetet med värdegrundsfrågor ska löpa som en röd tråd genom skolan. I Sigtuna är alla med när abstrakta begrepp blir konkreta beteenden.

Ut på skolgården för rast. Foto: Angelica Zander

Emma, var så god och sitt här!

— Tack!

— Isak, vill du komma hit?

Eleverna i klass 1 på Steningehöjdens skola sitter på varsin stol i en stor ring. En plats är alltid tom. Leken går ut på att eleverna turas om att bjuda in en klasskompis när det blir tomt på sätet bredvid. I reglerna ingår att fråga vänligt och att säga tack för inbjudan.

Även om resultatet inte alltid är på topp tycker jag att eleverna har kloka tankar.

— Fint att ni tittar på den ni frågar, att ni får ögonkontakt, säger klassläraren Cecilia Seiman uppmuntrande.

Foto: Angelica Zander

Sedan drygt ett år pågår projektet ”Alla med” på ett antal skolor i Sigtuna kommun. Det övergripande målet är att få elever – och vuxna – att förstå sin egen betydelse för stämningen i klassrummet och på skolan i övrigt. Helt enkelt – hur man själv agerar påverkar hur andra agerar.

I ”Alla med” görs det genom att skapa praktik av värdegrundsfrågorna. Åsa Sourander, som är specialpedagog inom den centrala barn- och elevhälsan i Sigtuna, kallar det för ett beteendebaserat värdegrundsarbete.

— Hänsyn, respekt, medmänsklighet och omtanke är abstrakta begrepp, men att öppna dörren för någon visar hur man ”gör” artighet, hänsyn och omtanke. Naturligtvis ska vi prata om de här sakerna men det är också viktigt att vi gör dem till konkreta beteenden. Här är det handlingen som är det centrala, säger hon.

Varje vecka, i sex veckor, får eleverna ett uppdrag som de ska genomföra. Det kan handla om att få ögonkontakt med personalen i matsalen och säga tack för maten eller att säga hej till någon man inte brukar prata med. Eleverna får uppdraget på måndagen. Under veckan försöker de utföra uppdraget minst tre gånger och så utvärderas det hela på fredagen.

Miljoner att söka

Skolverket har 2016 och 2017 delat ut statsbidrag för hälsofrämjande skol­utveckling – förra året 37 miljoner kronor. Nu planeras en tredje omgång. Resultaten av skolornas projekt kommer att redovisas våren 2019.

För att få statsbidrag ska ett antal kriterier uppfyllas, bland annat att:

  • projektet sker i samarbete mellan elevhälsan, lärarna, skolledning och huvudmannen.
  • eleverna är delaktiga genom hela processen, bland annat för att stimulera deras kreativitet, nyfikenhet och självförtroende.
  • projektet kopplas till undervisningen och är ämnesövergripande.
  • projektet har vetenskaplig förankring.

När eleverna sagt tack eller hejat på någon kan de registrera det i en app. En vuxen, till exempel en lärare eller någon inom elevhälsan, ser aktiviteten och kan ge feedback direkt.

— Det finns likheter med andra projekt men de flesta saknar den här direkta uppföljningen och den är A och O. Eleverna ska se att de vuxna uppmärksammar det de gjort och att det uppmuntras, säger Åsa Sourander.

Inledningsvis omfattade ­projektet årskurserna 4—8. Två elever i varje klass blev utsedda att utföra uppdragen, de blev så kallade ambassadörer. Inför sitt uppdrag fick de en utbildning av de ­vuxna som var involverade, till exempel kuratorn, skolsköterskan eller en fritidspedagog. Utbildningen kunde handla om grupprocesser och om att kunna stå emot grupptryck, om samtalsmetodik och om att lära sig lyssna, om sociala medier och vad som kan hända på nätet och om konflikthantering och hur man kan stötta kompisar som verkar vara utanför.

Varje måndag presenterade eleverna sitt uppdrag och uppmuntrade sina klasskamrater att hänga på. På fredagen fick de redovisa resultatet för klassen.

Steningehöjdens skola har länge arbetat systematiskt med värdegrundsfrågor och har nu valt att utveckla projektet. Den här terminen får alla elever i samtliga klasser samma uppdrag under en sexveckorsperiod. Lärarna utgår från den utbildning som ambassadörerna fick inför varje uppdrag men kan också anpassa den efter gruppen. De elever som tidigare var ambassadörer kan även fungera som ett stöd.

Anna Wassdahl, klasslärare. Foto: Angelica Zander

— I början, när det bara var två elever i varje klass, upplevde jag att det kunde vara ganska svårt för dem att förstå uppdraget. Det är bättre nu när alla är med, nu kan de prata med varandra om hur de ska göra, säger Anna Wassdahl som är klasslärare i klass 6 röd.

Cecilia Seiman håller med. Hon ser en större effekt av arbetet när eleverna gör uppdraget samtidigt.

– Det betyder mycket att det är något som alla på skolan gör gemensamt. Och så är det bra att det är tydligt från ledningen att vi ska göra detta, hela skolan är faktiskt med, säger hon.

Att alla är med bekräftas i korridoren, där en leende man kommer gående och sträcker fram näven.

— Hej, välkommen, jag heter Ebbe och är vaktmästare. Alla ska med, ­eller hur, säger han och ler ännu bredare.

I klassrummet hos klass 1 är leken just avslutad. Alla har fått en inbjudan om att komma och sitta bredvid en kompis och alla har sagt tack. Cecilia Seiman tar diskussionen vidare. Det är inte alltid det fungerar med kompisar och ibland infinner sig känslan av att inte få vara med.

— Hur kan vi hjälpas åt för att ingen ska behöva känna så, undrar Cecilia Seiman.

Förmiddagens lek och samtalet efteråt är upptakten till nästa uppdrag. Under veckan ska eleverna försöka komma på en lek eller en aktivitet där alla kan vara med.

Lektionen med film och diskussion om att ingen ska behöva känna sig utanför. Liknande stärkande budskap finns utanför klassrummet. Foto: Angelica Zander

Hittills har klassen hunnit med tre uppdrag. Förutom att säga tack till någon har de övat på att säga hej och fråga om någon behöver hjälp. Abbe och Emma hjälptes åt att plocka upp efter att en pennvässare åkt i golvet. Och i morse fick Alexandra ett tack för att hon höll upp dörren.

— Hur kändes det?

— Det var en skön känsla, säger hon och visar tummen upp.

I Cecilia Seimans klass använder eleverna ofta tummen för att beskriva en känsla – bra eller dålig, upp eller ner. Och så pratar de mycket om veckans uppdrag och hur man kan göra.

— Det är ju inte så enkelt som att bara säga tack, det behövs strategier för att göra det och det är de strategierna vi behöver prata om, säger Cecilia Seiman.

Projektet ”Alla med” har stöd av Skolverket, genom ett statsbidrag för hälsofrämjande skolutveckling. Tanken är att om eleverna mår bättre och trivs i skolan så lyckas de också bättre och når en högre måluppfyllelse.

Åsa Sourander, specialpedagog. Foto: Angelica Zander

Ett kriterium för att få ta del av statsbidraget är att lärare, elevhälsan och skolledningen samarbetar i projektet. På några skolor i Sigtuna har även föräldrarna involverats.

— Det är ju de som har det stora ansvaret när det gäller uppfostran, men när elever kommer i grupp blir situationen lätt en annan. Genom att vi bjuder in föräldrarna i det här arbetet kan vi stötta varandra, säger Åsa Sourander.

Att arbeta med värdegrundsfrågor i skolan är inget val. Enligt läroplanen ska den här typen av frågor genomsyra all undervisning. Men det är inte alltid lätt, menar Anna Wassdahl.

— Det kan vara klurigt att hitta på bra och passande uppgifter med eleverna. Det här projektet underlättar verkligen, det håller i sig under en lång tid och tar upp många viktiga saker. Jag tycker att det leder till att man kan föra en helt annan diskussion i klassen, säger hon.

Det senaste uppdraget var att försöka få någon som är lite blyg eller verkar utanför att prata mer.

— Det var inte helt enkelt och vi fick ett ganska dåligt resultat. Men en elev påpekade att ett sådant uppdrag blir svårt om man själv är blyg — och det är ju helt sant. Så även om resultatet inte alltid är på topp tycker jag att eleverna har kloka tankar, de reflekterar över frågorna på ett bra sätt, säger Anna Wassdahl.

Ännu är det för tidigt att se några effekter, till exempel genom ökad måluppfyllelse. Men Anna Wassdahl tycker ändå att det är skillnad och att stämningen på skolan är bättre.

– Jag märker det till exempel i matsalen där fler säger tack och pratar med matpersonalen på ett annat sätt.

För att nå goda resultat påpekar Åsa Sourander vikten av uthållighet.

— Det här är ett levande arbete, det går inte att tro att man gör en sådan här sak en gång och så är det klart. Man kan ta en paus, sedan efter en tid är det kanske dags för en ny omgång med nya uppdrag.

ur Lärarförbundets Magasin