Läs senare

Veteran gör sig redo för sin nionde kongress

Kongress 2018Idrottsläraren Kent Andersson på Alléskolan i Hallsberg är kongressens verklige veteran. För nionde gången ska han nu representera sin avdelning i Lärarförbundets högsta organ.

av Niklas Arevik
18 Okt 2018
18 Okt 2018
Kongressombudet Kent Andersson bestämmer inte på förhand hur han ska rösta utan vill först lyssna på diskussionerna.
Foto: Per Knutsson

Hur var din första kongress?

— Det var 1992 och vi hade skrivit en hel drös med motioner från dåvarande idrottsrådet. Det var bara jag och en kille till som fick stå för alla dessa.

— Det blev riktigt tufft, med dåvarande ordförande Christer Romilson, eftersom hans uppgift var att smälta samman Svenska facklärarförbundet och Svenska Lärarförbundet. Det gjorde att yrkesspecifika frågor inte var välkomna, och ingen av motionerna gick igenom. Det blev en träning i att få stryk i debatter i plenum.

Det blev en träning i att få stryk i debatter i plenum.

Vilket är ditt starkaste minne?

— Jag minns särskilt två saker. Första gången jag någonsin skulle upp i talarstolen så snubblade jag på första trappsteget och ramlade pladask.

— Och vid förra kongressen, 2014, gick jag upp efter Stefan Löfven i talarstolen och sa att nu får ni vänta ett tag. Det här är enda gången i mitt liv jag efterträder Sveriges statsminister i en talarstol, så jag tänker stå här och känna hur det känns. Det blev jubel förstås.

— För mig är det den fackliga resan, från att snubbla på magen och stamma fram en nominering till att kunna skoja med statsministern.

Hur resonerar du när du röstar i kongressen?

— När det gäller Örebrobänken har jag alltid sagt att om ni ska välja mig så är det för att ta klokast möjliga beslut utifrån den kunskap jag får. Det betyder att jag aldrig har åkt på ett möte med bundet mandat, som säger hur jag ska rösta.

Det är otroligt viktigt att demokratin lever hela vägen till beslut, allt annat vore respektlöst.

– Givetvis tar jag med mig vad medlemmarna i min region eller mitt län tycker, men jag måste också lyssna på dem jag träffar utifrån landet. För mig är det otroligt viktigt att demokratin lever hela vägen till beslut, allt annat vore respektlöst.

Vilka argument har du för att yngre medlemmar ska börja engagera sig fackligt?

– Det ena är rent egoistiskt. Det ger så otroligt mycket, man får göra trevliga saker, det öppnar massor av dörrar. Jag har fått träffa ministrar och representera Lärarförbundet i morgon-TV. Jag hade aldrig upplevt detta om jag inte lagt ned all denna tid.

Och det andra?

— Att mina yngre kolleger lär sig vikten av kollektivavtalet som grund. Att sjätte semesterveckan och extrapengar vid föräldraledighet är avtalat och inte lag. Och när färre än 50 procent engagerar sig fackligt finns det ingen anledning för arbetsgivaren att prata kollektivavtal över huvud taget.

Blir den här kongressen din sista?

— Det har jag sagt så många gånger så det vågar jag inte lova. Men om det finns fler unga som är mogna nog och vill åka, så är jag den förste som ska kliva av.

ur Lärarförbundets Magasin