Läs senare

Vi är som trasor — men borde vara stolta

av Katrin Nörthen
01 jun 2018
01 jun 2018
Katrin Nörthen är förskollärare och arbetslagsledare Ärlinghedens förskola, Sigtuna

Som förskollärare och barnskötare får vi följa en människas utveckling, ­kunskapserövring och utforskande av världen under några av de mest intensiva och utvecklande åren i livet.

Vi får följa barnet som steg för steg tar sig an allt från den minsta insekt till universums oändliga mystik, från första orden till häpnadsväckande tankar om livet. Från att hämta en bok i hyllan för högläsning till att barnet själv sitter och stavar sig fram.

Och vi förskollärare är där, fångar upp, leder vidare, utmanar barnet till att nå nya höjder. Vi uppmuntrar ­barnens nyfikenhet och lägger grunden för det livslånga lärandet.

Med andra ord ska vi ta ett eget ansvar för vår hälsa.

Om bara några veckor vandrar några av våra barn ­vidare till förskoleklass för att fortsätta erövra världen och dess detaljer. Vi vinkar av och hoppas innerligt att vi har väglett dem till den grund de behöver för att ta sig ­vidare i skolans förkovrande värld.

Själva står många av oss som urlakade trasor och ­undrar hur i all världen vi orkade.

Men sträck på er! Jag tycker att vi ska vara stolta över det vi åstadkommer. Vi har länge pratat och berättat om bristerna i svensk förskola. Det är viktigt för att synliggöra och få till stånd en förändring. Och jag vet att vi är på väg.

Nu är det därför dags sikta framåt och titta på vad vi kan göra utan att för den skull slå knut på oss själva.

Med andra ord ska vi ta ett eget ansvar för vår hälsa.

Inför den stundande sommaren skulle jag därför vilja ge er alla kolleger ett drömscenario att lägga på nät­hinnan:

Att vi arbetar i barngrupper enligt Skolverkets rikt­linjer och hinner med varje barn.

Att vi har ork när vi kommer hem och tid för återhämtning.

Att vi kan lita på att vi är fulltaliga och kan genomföra planerade aktiviteter.

Att vi har en balanserad lön där de som arbetat länge kommit ikapp. Att vi är friska och går till jobbet med lätta steg.

Att lite tidigt gå in i personalrummet innan arbets­passet börjar, hälla upp en kopp kaffe eller te, och njuta stillhet en kort stund innan det är dags att ta sig an ett stimmigt, nyfiket gäng barn. Med vetskap om att ja, i dag hinner vi det vi ska.

Att tillsammans få hopp och ­framtidstro till hösten.

ur Lärarförbundets Magasin