Läs senare

»Vi har redan en hög andel förskollärare«

Nya förskoleministern Nyamko Sabuni är nöjd med personalens utbildningsnivå i förskolan. Men vårdnadsbidraget får tummen ned.

17 Nov 2010
»Vi har redan en hög andel förskollärare«
Nyamko Sabuni talade på Lärarförbundets kongress 2010. Foto: Mats Thorén

Som nykomling i utbildningsdepartementet sitter Nyamko Sabuni (FP) numera våningen under Jan Björklund (FP) i lokalerna på Drottninggatan 16 i Stockholm, ett stenkast från Rosenbad.

Integrations- och jämställdhetsfrågorna har hon tagit med sig, med särskilt ansvar för detta inom skolan. Dessutom ligger numera även förskolan, komvux och folkhögskolan på hennes bord.

Det är en lång resa för en dotter till politiska flyktingar från Kongo Kinshasa att via juridikstudier i Uppsala bli minister i en svensk regering, med näst högst ansvar för landets utbildningssystem.

Det kanske inte är någon slump att Nyamko Sabuni som tonåring läste ”Sikta mot stjärnorna” av Wayne Dyer. En bok som lärde henne att bara man siktar tillräckligt högt kan man bli vad man vill. Därför menar hon att förväntningar är otroligt viktiga i skolan, att lärare inte ska nöja sig med att eleverna presterar på godkäntnivå, och att förskolan ska bli mer lärorik och få ett tydligare pedagogiskt innehåll.

Ändå delar ni upp ansvaret för förskolan och skolan på två ministrar, och beslutar samtidigt att förskolecheferna inte får kalla sig rektorer. Varför gör ni åtskillnad mellan skola och förskola?

— Därför att förskolan inte är någon skola. Förskolan är en självständig organisation som bedriver en annan typ av verksamhet. Men det finns ett mycket gott samarbete mellan oss som jobbar med förskolan och de som ansvarar för skolan.

Skärpningen av kravet på utbildning gör att det fram till 2012 kommer att behövas 3.700 nya förskollärare, enligt Högskoleverket. Vad avser regeringen att göra åt det?

— Faktum är att vi redan i dag har en ganska hög andel förskollärare. 54 procent av personalen i förskolorna är högskoleutbildad. Samtidigt finns det inget i den nya lagen som reglerar hur många förskollärare det ska vara.

Men det blir krav på att en utbildad förskollärare ska ha det pedagogiska ansvaret. Kommer förskolor som inte kan täcka behovet kunna få dispens?

— Ja. Om det är så att man inte lyckas få tag i en förskollärare kommer det med den nya lagen att finnas möjlighet att anställa en annan lämplig person som vikarie.

Du vill ha en mer »lärorik» förskola. Vad innebär det rent konkret?

— Det innebär att man på ett bättre sätt förbereder barnen för skolan, att de pedagogiska inslagen blir tydligare. Att man tar tillvara på barnens nyfikenhet och intresse, så att de lär sig mer inför skolstarten.

Inom dagbarnvården kommer det inte att ställas samma krav på utbildad personal som inom förskolan. Varför då?

— I propositionen sägs att personalen »ska ha en utbildning med inriktning mot barn eller erfarenhet av att arbeta med barn i de åldrar det gäller». Även inom dagbarnvården ska verksamheten utformas så att den förbereder barnen för fortsatt lärande.

Finns det inte en motsättning mellan att höja kompetenskraven inom förskolan och samtidigt underlätta för alternativa former av pedagogisk omsorg, utan förskollärare?

— Nej. Även om det inte krävs förskollärarutbildning så ställs det krav på utbildning eller erfarenhet även inom dessa verksamheter. Dessutom kommer man att kunna samarbeta med öppna förskolor till exempel. Tillgången till pedagogiska inslag är det grundläggande.

Kristdemokraterna har kritiserat din formulering om högre krav på dagbarnvårdare. Är ni inte överens inom Alliansen?

— Det kan ta tid innan alla får klart för sig vad en reform innebär. Vi vill stärka familjernas rätt till valfrihet. Men vi vill också tydliggöra att verksamheter som finansieras offentligt ska präglas av en god kvalitet. Det är det jag vill förmedla.

Du menar att lärarna bör ha högre förväntningar på alla elever. Samtidigt motiverar du lärlingsutbildningarna med att alla inte kan bli akademiker. Är inte det motsägelsefullt?

— Nej, absolut inte. Grundskolan är basen för vad alla ska kunna. Det är där man måste ha höga förväntningar. Men dessutom ska man naturligtvis ha höga krav även på lärlingsutbildningarna. Ambitionen kan ju inte vara medelmåttiga lärlingar.

Många menar att det fria skolvalet har förvärrat segregationen. Vad anser du?

— Det finns två svar på den frågan. Å ena sidan kan jag hålla med om att segregationen förvärras om vissa skolor och områden utarmas på de duktigaste eleverna. Men å andra sidan har inte heller närhetsprincipen lyckats skapa integration. Att inte kunna välja skola ser jag inte som något alternativ.

— Dessutom är det ett kommunalt politiskt ansvar att lyfta skolorna i utsatta områden. Redan i dag har de ju de största resurserna genom skolpengen.

Regeringen vill göra försöket med sfi-bonus permanent. Varför behöver just invandrare en pengapremie för att anstränga sig med sina studier?

— Incitament har visat sig fungera bra för att genomföra politiska mål på andra områden. Sfi-bonusen är en metod som vi testar för att öka genomströmningen på dessa utbildningar, och om det fungerar ser jag inga problem med det. Men det återstår att se.

Varför behåller ni vårdnadsbidraget när inte ens Göran Hägglund vill ha det kvar längre?

— Vårdnadsbidraget är en kompromiss med Göran Hägglunds parti. Om Kristdemokraterna vill omvärdera sin syn på detta är det välkommet. Jag gör ingen hemlighet av att jag vill ha bort det, eftersom det kan hindra
människor från att komma ut i arbetslivet, och barn från att gå i förskolan.

Avslutningsvis, vilka kvalifikationer har du för posten som biträdande utbildningsminister?

— I just skolfrågor har jag inte mer kompetens än någon annan som skulle kunna sitta på den här posten. Jag har egna barn och har därför varit naturligt intresserad av skolan.

— Däremot är integrationsfrågorna en väldigt viktig del av skolpolitiken. Och där kan jag bidra med nya perspektiv med mina erfarenheter dels som integrationsminister och dels som flyktingbarn. Jag kanske bättre kan se behoven hos elever med liknande bakgrund som jag själv har. 

In på livet
Nyamko Sabuni

Ålder 41.

Bor Stockholm. Född i Burundi. Kom till Sverige 1981, tolv år gammal.

Familj Man och två barn.

Gör Jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister.

Är också Pr-konsult och projektledare, Afrosvenskarnas riksförbund.

Fritidsintressen Umgänge med vänner och familj.

Favoritämne i skolan Idrott.

Favoritbok »Sikta mot stjärnorna« av Wayne Dyer. Utkom i år med boken »Det nya Sverige. Min vision. Min väg«, en debattbok om integrationspolitiken.

Personlig pryl Mobiltelefonen. »Den är väldigt viktig, både i och utanför arbetet. Annars har jag ingen pryl som jag inte klarar mig utan.«

Fyra korta från Sabuni

Nikab i klassrummet?

– Nej. Det är naturligt att i skolan kunna se varandra i ögonen.

Slippa sexualundervisning av religiösa skäl?

– Nej. Religion är ingen relevant orsak att få dispens från undervisning.

Särställning för kristendomen i läroplanen?

– Ja. Det är naturligt eftersom den är en del av Sveriges historia.

Konfessionella friskolor?

– Nej. Av princip anser jag att alla samhällsinstitutioner ska vara sekulära.

ur Lärarförbundets Magasin