Läs senare

Vill inte spela i B-laget

Många lärare i kulturskolan har musik även i skolorna. Men blir de legitimerade? Vi har besökt Karlskoga.

03 Nov 2011
Vill inte spela i B-laget
Jonas Folker är anställd av kulturskolan i Karlskoga men har en stor del av sin tjänst på Karlbergsskolan. Bild: Hasse Hedström

C Am Dm G.

— Du ska alltid försöka ta den närmaste vägen mellan ackorden. Från C till A moll är det bara två steg om du går neråt.

Musiklärare Jonas Folker visar Rebecka Andersson hur ackorden till Beatles »Let it be«, i en lätt och fingervänlig tonart, ska spelas.

Klass 9B på Karlbergsskolan i Karlskoga ska spela upp och det övas flitigt och i otakt på musiksalens åtta pianon. Eleverna väljer själva om de vill satsa på G, VG eller MVG. Ju högre betyg, desto mer varierad ackordföljd krävs och för de två högre betygsstegen ska basen med i vänsterhanden. De som inte har instrument hemma övar på lektioner, raster och håltimmar.

All musikundervisning i Karlskoga från årskurs 4 till och med gymnasiet köps sedan länge in från kulturskolan. Jonas Folker är uthyrd till Karlbergsskolan 41 procent av sin arbetstid. Han har tolv klasser — jämnt fördelat på årskurs 7—9. Dessutom undervisar han två ensembler och en elev från Bregårdsgymnasiets estetprogram i kulturskolans lokaler.

— Det varierar mellan läsåren hur mycket jag är uthyrd.

Han är 36 år, tog examen på Musikhögskolan i Göteborg 2003 och flyttade till Karlskoga för sex år sedan. Han är jazzsaxofonist i grunden.

— Jag gick en väldigt bred utbildning och är behörig för både grundskolan och gymnasiet samt som instrumental- och ensemblelärare och improvisationspedagog, förklarar Jonas Folker.

Kulturskolan omfattas inte av lärarlegitimationen eftersom den inte är en skolform i lagens mening. Det innebär att den som undervisar här inte får tillgodoräkna sig tiden som arbetslivserfarenhet i en legitimationsansökan.

Men Jonas Folker har sökt och räknar med att få sitt legg.

— Jag får lätt ihop ett års arbetslivserfarenhet i grundskolan eftersom jag har en så stor del av min tjänst här. Det är värre för dem som har timmar på estetiska programmet, säger han.

Bild: Hasse HedströmInga-Lill Brogeland är en sådan lärare. Hon är 56 år, har solist- och musikpedagogisk examen i sång och piano från Musikhögskolan i Göteborg 1979. Hon började på kulturskolan i Karlskoga i början av 1990-talet och har sedan dess haft åtta—tolv estetelever om året i individuell undervisning.

Budskapet från chefer, Lärarförbundet och Skolverket är unisont: Sök legg! Men ingen vet om hennes utbildning och erfarenhet räknas. Hon är orolig.

— Om jag har förstått det rätt gills inte det jag har jobbat som uthyrd till gymnasiet eftersom jag är anställd av kulturskolan, säger hon.

Det verkar konstigt att kulturskollärare som hyrs in av grund- och gymnasieskolor inte skulle få tillgodoräkna sig tiden de under-visat där. När jag försöker få veta om Inga-Lill Brogelands eller Jonas Folkers tolkning är den rätta får jag olika besked.

I ett svar på en fråga från Umeå musikskola skriver Skolverkets upplysningstjänst: »… den tid läraren tillbringat som lärare i grundskolan eller gymnasiet kan komma att godkännas som tjänstgöring, dock inte om den kommunala musikskolan står som arbetsgivare.« Men när jag ringer Pia-Lotta Sahlström, projektledare för lärarlegitimationen på myndigheten, säger hon:

— Det är okej om man har tjänstgjort i grundskolan eller någon annan skolform som lyder under skollagen, även om kulturskolan är arbetsgivare. Men det är viktigt att tidsomfattningen framgår tydligt.

Ett års arbetslivserfarenhet motsvarar 178 skoldagar. Det har Inga-Lill Brogeland kommit upp i. Men för den som inte har jobbat så länge och bara har en eller några estetelever kan det ta 10—15 år att fylla måttet.

Utbildningen är ett annat område där förvirringen är stor i väntan på prejudicerande legitimationsbeslut från Skolverket.

Marie Wall Almquist, kulturskollärare i Malmö och ledamot i Lärarförbundets förbundsstyrelse, befarar att en del äldre musikpedagogutbildningar inte kommer att räknas som behörighetsgivande.

— Men ingen vet, vi kan bara spekulera, säger hon.

För Inga-Lill Brogeland låter det absurt att hennes fem år på Musikhögskolan inte skulle räcka. Hon tar fram en utskrift från Skolverkets hemsida där det står om betygsättning.

— Om jag inte blir legitimerad får jag inte sätta betyg själv. Jag kanske kan fortsätta undervisa men någon annan ska ansvara för bedömningen av mina sångelever. Någon som är legitimerad i trumpet? Matteläraren? Rektorn?

— Vem skulle vara mer behörig i sång än jag? undrar hon.

Klass 7A bänkar sig under stånk och stön framför musiksalens filmduk och andra halvan av »Blues Brothers«. Snart ska de skriva individuella arbeten om blues och soul och filmen ska ge lite musikhistoria och inspiration. Men det som är kult för en äldre generation är ingen given hit här.

— Fast ibland drar de allt på smilbanden, skitungarna, ler Jonas Folker och befriar en elev från hans keps.

Målen och kunskapskraven är högt ställda i Lgr11 och den nya kursplanen i musik. Musikens fysiska, tanke- och känslomässiga påverkan på människan hör till det centrala innehållet i årskurs 7—9. Elevernas förmåga att analysera och samtala kring detta ska utvecklas och prövas i betygsättningen.

Inget litet mål, precis.

När Jonas Folker började på Karlbergsskolan fanns nästan inga instrument. I dag har man åtta pianon, 24 akustiska gitarrer, ett antal elgitarrer och fem trumset. Man ordnar konserter på Folkets hus och elever spelar i olika sammanhang både i och utanför skolan.

— Vi har fått lite av inofficiell musikprofil. Det har blivit en god cirkel där framgångarna gjort det lättare att få instrumentpengar, säger han.

Han försöker få upp elevernas ögon och öron för att det finns andra instrument än gitarr och trummor, och att de används i den musik de gillar.

— När de ser en video med Christina Aguilera, ska de veta att trumpetaren finns med någonstans, fast det enda som syns är en halvnaken blondin.

För en chef är det frustrerande att inte ha något att komma med för att minska de anställdas oro. Helén Kahlin är verksamhetsledare på kulturskolan och Per Sjöberg kulturchef
i Karlskoga.

— Våra lärare kommer att bli en sorts B-lärare utan legitimation. Och vem vill jobba här då? undrar Helén Kahlin.

De undrar också vilka som ska undervisa i estetiska ämnen i skolorna i framtiden om kulturskolans kompetens inte får utnyttjas. Att jobba heltid som musiklärare i grund-skolan är tungt och ensamt.

— Därför har det varit en stor finess att de som jobbar ute i skolorna har en tillhörighet, ämneskolleger och får fortbildning här, säger Per Sjöberg.

Han är ordförande i Sveriges musik- och kulturskoleråd (Smok). Organisationen anser, liksom Lärarförbundet, att kulturskolan borde utnämnas till skolform och »närliggande pedagogisk verksamhet«. Då skulle mycket falla på plats: Arbete i Kulturskolan skulle räknas som legitimationsgrundande, man skulle kunna fortsätta ta emot vfu-studenter och ordna introduktionsplatser för nyexaminerade. Uthyrningen skulle kunna fortsätta och därmed samarbetet som varit så fruktbart för skolan, kulturen och Sverige som musikland.

Bild: Hasse HedströmNär skoldagen är slut tar Jonas Folker på kepsen, sätter sig på cykeln och trampar två kilometer längs E18 in mot stan.

En kaffe hinns med på vägen till grupprummet under taket i kulturskolans stenbyggnad från 1909. Snart droppar sju grabbar mellan 15 och 21 in. Trummor, piano, gitarr, bas, två trumpeter och två saxofoner — varav Jonas på den ena — utgör större delen av ensemblen Funk Culture.

De värmer upp med en John Coltrane-låt och fortsätter sedan det gemensamma låtbygge som inleddes gången innan när pianisten Marcus Rosengren klinkade fram en ackordslinga som fastnade. Nu tar de sig an slingan och alla som känner sig inspirerade bränner av ett solo.

— Det vore roligt om det blev något mer, vi snackade om en B-del, säger Jonas och killarna får i uppgift att spinna vidare på egen hand till nästa gång.

Att dela sin tid mellan den obligatoriska verkligheten i grundskolan och det frivilliga intresset i kulturskolan är en perfekt kombination för Jonas Folker.

— Man blir inte trött på något.

Legitimationen är nog bra såtillvida att den visar att det är värt något att utbilda sig och ta examen, anser han. Samtidigt kan man inte kräva legg till vilket pris som helst.

— Det verkar inte som om någon har tänkt på vad vi faktiskt gör och konsekvenserna för skolan om vi inte kan fortsätta. Det borde finnas undantag, säger han och öppnar dörren för Ebba Hörman, 11, som kommer med pappa, lillebror och saxofon.

Hon spelar igenom läxan, »Amazing Grace«, och väljer sedan ny låt: »Puff, en pappersdrake«.

— Ser du de två korsen där? Titta på vilka linjer de ligger. Alla F blir fiss och alla C blir ciss. Det ska du öva på klockan sju på söndagsmorgonen i mammas och pappas sovrum, skojar Jonas.

Ytterligare två kulturskoleelever ska tas emot innan han kan cykla hem till frun och de två barnen. Då är klockan 18.40. Därefter väntar en stunds jobb vid datorn.

— Jag har helgjutna öronproppar som jag använder för sällan. Man går inte hem och sätter på stereon direkt efter en sådan här dag.

Kulturskolan

  • 4 500 lärare jobbar i musik- eller kulturskolor som finns i samtliga landets kommuner utom tolv. För att få heta kulturskola ska man erbjuda minst tre konstformer.
  • Att musik- och kulturskolor, förutom den frivilliga verksamheten, sköter delar av undervisningen i den vanliga skolan är mycket vanligt. Exakt hur vanligt är det ingen som vet, statistik saknas.

Legg — så blir det

  • Kulturskolan är ingen skolform och omfattas inte av lärarlegitimationen.
  • Lärare i musik- och kulturskolan kan ändå få legitimation, under förutsättning att de har en behörighetsgivande lärarexamen och minst ett års arbete i grund-, sär- eller gymnasieskola.

ur Lärarförbundets Magasin